- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1884 /
274

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

274 SEGERSVÄRDET.

Nu är den andre fimbulvintern inne. Väl stiger solen,
som vanligt, efter den kortaste natten högre på himmelen,
och dagens längd ökas; men det tynande ljuset återkallar
icke jordens grönska. Till krigets förhärjelser komma hungerns
och köldens. Man kan ej längre tälja efter vintrar, ty tiden
ären enda vinter, snart ej heller efter månskiften, ty Hate i
ulfham slukar månen.

Verldsträdet "Yggdrasel våndas och qvider. Fenresulf-
vens tjut öfver Amsvartners dystra vatten besvaras ur Jern-
skogen af Hed-Ångerbodas hemska barn. På sin kulle vid
trollträsket sjunger för dem Eggter stridssången till sin harpa
och kallar med skadeglada strängaslag på eldjetten Fjalar,
ty tiden är inne, dä denne skall på gudarne hämnas grymma
ÅHörrätter.. Han komrner i den röde hanens skepnad, och ur
trollträsket räcker honom Ångerboda Valands svärd. Fjalar
flyger med det till eldverldens port och lemnar det till. Surt,
sin fader.

Yggdrasel skälfver från roten till kronan. Då lossnar
det i Amsvartner förankrade dödsskeppet Nagelfar och drif-
ver mot Lyngveholmen; då brista Lokes och Fenresulfvens
fjettrar; då faller med dof klang det mot askens rot stödda
rjallarhornet. Mimers söner, som väntat detta bud från ödet,
skynda. att bringa hornet i Hemdalls hand. Åsgårds väktare
lyfter det i höjden, och dess gälla toner genomtränga ska-
pelsen. Helportarne springa upp på vid gafvel, och död-
mannaskarorna komma i rörelse. Dvergarne rusa ut ur sina
fjellhus och stå, ångestfullt stönande, "utanför dörrarna. Hvad
skogarne, klipporna och vattnen hysa af trollska varelser far
i förvirring öfver markerna. Stor och förskräcklig, som om
hafvet och pinorna ökat hans växt och mängfaldigat hans
styrka, har Loke klättrat upp ur sin fängelsehåla och med
Fenresulfven skyndat ombord på Nagelfar. Hans broder Hel-
blinde, vattendjupens onde jette, har dykt upp och följer i
kölvattnet det ofantliga skeppet, som styr till Jernskogen, der
Lokes hela ulfvayngel skall hemtas till striden. Öfver allt
fotunhem höres vildaste gny. Hvad der fins af frostvidunder
Ayger ned från köldtjellen, hvad der fins af resar stimmar ut
från berggårdarne och samlar sig under den andre Lokebro-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 14:09:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1884/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free