Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pa "å > d ku - - -
RÅ a ont = = =
ro 2 -
ET - - ä Te
LE
on - or oa
- rs -
—
—— AK
Då
-=
1 FF
2572 SVENSK KONST I PARIS.
nästa duk och sträfvar år efter år till denna efterlängtade medalj,
«som är nödvändig att få, fast man gör ingenting med dem.
Ar han så lycklig, att han finner ett anslående och något
ovanligt ämne, då kan hans framgång med ens vara afgjord,
då kan han vakna en morgon och finna sig vara en konstnär
på modet.
Det kan gå fort nog och kan vara fullt berättigadt, ehuru jag
tror. att den verkligt gedigne konstnären har svårare än dagsländan
att bli på modet.
Hemma följer man naturligtvis med stigande intresse den rykt-
bare landsmannens framgång, han som arbetar der ute i verldens
medelpunkt i lyckans och medgångens solsken. Han är tack-
sam för medhållet, hans fosterlandskärlek växer, och en vacker
das besluter han sig för att måla fosterlandets natur. Hans tek-
rik har blifvit fransk, och han har lärt att beherska den, — hvad
hindrar honom att använda den på ämnen hemifrån? Han gör
besök i hemlandet, blir firad der, blir föremål för festmiddagar
och målar dessemellan taflor, dem han tar med sig tillbaka till
Paris och ställer ut vid salongen. Der få de utmärkta platser,
tv miistaren har redan tagit sina två medaljer, och på ramen till
hans tafla står med stora bokstäfver orden «hors concoursz.
Taflornas lof föres till mästarens hemland och tystar munnen
pi en och annan, som vågat göra vissa anmärkningar öfver måla-
rens sätt att framställa nordens natur.
Ty det fins belackare, som våga hysa sin enskilda mening
och påstå, att det ej är endast målarens teknik, som är fransk,
utin äfven hans sätt att se naturen, hvilken han öfversätter på
transka i stället för att helt enkelt måla den sådan den är.
Att hans taflor ha en ljusgrå ton bredd öfver det hela, det
ee möjligen försvaras. I norden kan solen undantagsvis en som-
mardar gömma sig bakom hvita moln och svepa öfver landskapet
denna egendomliga skira slöja, som dämpar alla toner. Men
denna stämning se vi ej ofta, medan den deremot är typisk
för I’rankrikes natur liksom för söderns i allmänhet. Den gifver
it stimningarna en sällsynt finhet, en egendomlig karaktär, hvar-
till. nördens skarpa solsken och halfskumma gråstämning ej alls
eger något motsvarande. Det är mycket beqvämt för målarne att
vecka efter vecka ha samma jämna och lugna belysning, men den
samvetsgranne främlingen måste bekänna, hur svårt det är att
vifva verkligt sanna bilder af de ytterligt känsliga tonerna.
Men fransmännen måla sin grå dager tusen gånger. Ibland
kunna de måla den mästerligt, verkligen förtjusande, ibland åter
miedelmåttigt, men i alla fall verkar den i längden tröttande och
nedstimmande, ty konsten trifs lika litet som lifvet utan sol. Och
hemtna 1 norden är som bekant en klar, varm sommardag utan
solsken en sällsynthet — utom på den förfranskade konstnärens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
