Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK KONST I PARIS. 283
dukar, — och derför fins det en och annan, som vågar påstå, att
landskapet, den ram, som omgifver hans figurer, ej är nordiskt
utan har en fransk dager gjuten öfver de gråa tallarne, det blek-
gröna gräset, det matta vattnet och den ljust violetta himlen.
Belackarne ha rätt, nordbon känner sig obehagligt öfverraskad,
då han, kommen till Paris, står inför den tafla, han så mången
gång sett i afbildningar hemma, och om hvilken han gjort sig så
helt andra föreställningar. Han vet, att om han skulle göra en
ytterst noggrann kopia af taflan och sända hem dem, så skulle den
förklaras föga motsvara den berömda originalbilden.
Och denna är likväl utgången af en konstnär, som kunnat
och ännu kan framställa utmärkta arbeten, förtjusande pennteck-
ningar, eleganta småskizzer. Men man har skämt bort honom i
så hög grad, att han nu obesväradt släpper ut de mest värdslö-
sade utkast, vid hvilkas åsyn främlingen genast blir öfvertygad
om, att de måste vara utgångna ur en ansedd mästares hand, ty
en uppåtsträfvande man, som vill öS/fva konstnär, skulle aldrig
hvarken vilja eller våga måla så.
Tidig framgång är farlig, vida farligare än årslång motgång.
Och många förslappas af framgången och af den konstnärsförgrud-
ning, som utmärker våra dagars Paris. För den,ansedde konst-
nären der gäller det att visa, om hans omtalade snille bestödl en-
dast i en lycklig ingifvelse eller i skicklighet i handtverket — eller
om på djupet af hans själ verkligen fans något af den gudagnista,
som en beundrande verld länge sedan tilldelat honom.
Vi ha kommit något utom ämnet, ty bland de svenska konst-
närer, som för tillfället vistas i Paris, har mig veterligt ingen va-
rit utsatt för den frestelse, som en allt för tidig och för häftixz
medgång drar efter sig.
För dem, som uteslutande egnat sig åt landskapet, är faran
äfven stor, och nog måste man medgifva, att till och med t/fred
Wahlberg ibland gifvit sina svenska utsigter färger och toner, ut-
märkande för det land, der hans konst nått sin fulla utveckling.
Men det har dock ej skett ofta, ty det måste medgifvas, att hans
bäst lyckade taflor, — den ödsliga stora utsigten öfver Hallands Vä-
derö, sommarkvällen vid Nääs och åtskilliga månskensbilder -— äro så
genomnordiska, som äfven den mest närsynte vill ha dem. Och
om «Inloppet till Stockholm» visar, som man sagt, fransk bhelvs-
ning och Medelhafsvatten, så gömma i ersättning bilderna från
Nizza och trädgårds- och strandscenerna från Rivieran så mycken
och en så tjusande sanning i sitt rika färgspel, att vi ej böra för-
undra oss öfver, att de penslar, som frambragt dem, någon gäng
varit allt för gifmilda, då det gälde att skildra vår i [färgen
mera enkla nordiska natur.
Oskar Törnå har då förstått att i högre grad lämpa sig
efter de motiv, .han valt, men hans landskap ega ej i allmänhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
