Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK KONST I PARIS. 287
dentliga interiören, derom skall jag ej säga ett ord. Men figu-
rerna äro alle samman högst karaktäristiska, och det hela andas
rococo i en rent af häpnadsväckande grad.
Det är komediens förnämsta scen som just gär af stapeln. Tar-
tuffe, en lefnadsglad hofman, för tillfället iklädd den svarta prestdräg-
ten, är med lif och själ inne i sin roll, hvilket man deremot knappast
kan säga om Elmire, en yppig dam med en ros vid den höga
barmen, bärande upp sin gula klädning med ena handen och med
den andra enligt föreskrift stötande den närgångna älskaren ifrån
sig — men detta gör hon så mildt och på ett så urskuldande
sätt, som insåge hon sjelf, att hon bar sig dumt åt. Och under
bordet tittar den gömde Orgon fram, skrattande” åt sin hustru och
åt hela den uppbyggliga scenen. Denna åskådas uppmärksamt af
en liten prinsessa, som slappt halfligger i en länstol med blicken
fäst på hvad som utspelas framför henne. Det är en ypperlig
figur, det lilla barnet i den skimrande hvita sidenklädningen med det
långa håret kammadt ned öfver pannan, armen hängande lätjefullt
öfver fåtöljens gyllene armstöd, och dockan, som dess egarinna
för länge sedan ledsnat vid, dinglande illa tilltygad i ett snöre.
Bakom synas några skrattande pudrade damer i samtal med sina
uppvaktande herrar. En rödklädd kardinal står med armarna i
kors, rynkande ögonbrynen åt ironien i det stycke, somr instude-
ras, regissören följer, helt och hållet inne i sin uppgift, replikerna
1 sin bok, och bakom den gula sidenskärm, som bildar den impro-
viserade skådeplatsens fond, roa sig de för tillfället lediga aktö-
rerna efter bästa förmåga, skämtande och bildande små pikanta
grupper mellan kulisserna.
Det hela utspelas i en ståtlig, med den mest öfverdådiga
prakt ornerad slottssal från barocken, med marmorkolonner, speg-
lar, taflor och gobeliner, föreställande antika ämnen, Leda med
svanen och andra olympiska scener 1 samma anda.
Att som målare . beskrifva färgverkningen, den lysande och
smakfulla koloriten, vore intressant nog men skulle här föra mig
för långt. Hela taflan är ett mästerstycke, som knappast ger vika
för något konstverk af svensk hand, — vare det i korthet sagdt
min enskilda åsigt om «Repetitionen af Tartuffe>.
Och likväl kan ingen neka, att det var ett framsteg hos
Salmson, då han lemnade dylika ämnen och började måla bönder
från Piccardie. Men det ena goda förskjuter ej det andra,
och vid sidan af bilderna ur våra dagars lif kunna ju Salm-
sons färgfulla och förtjusande skildringar af 1700-talet förtjena
sin plats.
Som folklifsskildrare hade han tidigt försökt sin lycka. Re-
dan på den första esalong», der han uppträdde, visade han en
stor duk, «Upptäckten» kallad, med ämne från Dalarne, en för-
träftligt anordnad scen af stor dramatisk verkan. I denna genre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
