Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322 OM IDEALISM, REALISM OCH NATURALISM I KONSTEN.
maal» och äfven literaturen och konsten «vilde da simpelthen
komme ind under Modens afgjerelse, for hvilken, som be-
kjendt, aargammel Stads er en gyselig Ting». Gent emot ett
dylikt åskådningssätt göres gällande, att «selv om man ikke
vil slippe den Tanke — der tilsidst turde v&re velbegrundet
— at Menneskeheden i det Store og Hele gaaer fremad til
storre og sterre Fuldkommenhed, saa seer man sig dog gjerne
nedt til at indremme, at denne Fremgang ialdfald ikke er
kontinuerlig og retlebende, men at den skeer i Bugtninger og
ofte atbrudt af midlertidige Tilbageskridt i mange Henseen-
den. Det erinras om de «store Forfalds-Perioder>», som en-
ligt «giensynlig Erfaring» förekommit särskildt inom konstens
och literaturens historia, och detta historiska faktum förklaras
genom hänvisning därtill, att «de menneskelige Forholdes
Udvikling deler sig, iser naar den er naaet til’ et noget frem-
skredet Punkt, i flere Grene, der vel staae i Forbindelse og
gjensidig Afhengighed, men som dog ikke stedse gaae jaevn-
sides med lige Skridt. Meget mere har enkelte Tider oc
Folk sin Se®enhed deri, at de Fortrinsviis legge sin Hu oc
sit Arbeide i en enkelt Retning og deri gjere virkelige Frem-
skridt, medens andre Retninger blive tilsidesatte». Det må så-
ledes gärna vara, att hvarje tid har sin säregenhet och sin
särskilda uppgift, men häraf följer icke, att «alt, hvad der er
seregent for Tiden, ogsaa er et Fortrin og en Fuldkommen-
hed i den; thi Tiden har ogsaa sine seregne Ufuldkommen-
heder og Daarskaber. Og den sterste af disse er det, naar
Tiden i Selvforgudelse bliver staaende i sin Seregenhed,
forelsker sig i sit Eget o. s. v.» Föreläsaren antyder antici-
pationsvis, att det sist anförda torde hafva sin tillämpning bl.
a. äfven på den i vår tid alt mer och mer ensidigt utpräglade
realistiska och naturalistiska smakriktningen; och han framhål-
ler såsom sin oförgripliga mening, att «Kunst og Literatur,
saa langt fra udelukkende at gaae i den gieblikkelige Tidsme-
nings eller Tidssmags Ledebaand, meget mere skulde bidrage
til at heve Tidsaanden over dens Sneverhed, ved at frem-
kalde og opelske de i dens dybeste Bevidsthed slumrende
Spirer af det Evige og Sande, netop sege at klare Tidsbe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
