Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM IDEALISM, REALISM OCH "NATURALISM I KONSTEN. :’323
vidsthedens urolige og grumsede Beolger, for at det ’Evige
deri kan speile sig>.
Gående ut från en sådan grundåskådning af det historiska
framåtskridandet och särskildt af den sköna konstens höga
bestämmelse, har nu prof. Monrad föresatt sig att «betragte Oie-
blikkets Forekomster sub specie eternis, hvilket närmare för-
klaras därhän, att han vill rikta sin uppmärksamhet på att
utreda den sköna konstens eviga väsen, dess af alla skiftande
tidsriktniggar oberoende förutsättningar och lagar, för att se-
dan häri finna «den faste Maalestok for de forskjellige Formers
Verd og Berettigelse, for det virkelige Fremskridt og Tilba-
geskridt.» Korteligen, han utlofvar att hans betraktelse «vz=-
sentlig ’ kun skal holde sig paa det &sthetiske Omraade og
ikke egentlig have historisk Farve>.
Så till vida synes ingenting vara att invända med afse-
ende på prof. Monrads sätt att fatta sitt ämne och angifva sitt
problem. Emellertid är olyckan den, att beskaffenheten af
den metod och den världsåskådning, som han såsom filosof i
allmänhet hyllar och äfven här förfäktar, gör det för honom
alldeles omöjligt att hålla strängt isär de båda nyss nämda
synpunkterna, den ästetiska och den historiska. Han är näm-
ligen som bekant hegelian, och de allmännaste grunddragen
åtminstone af den hegelska filosofien torde äfvenledes vara
någorlunda allmänt bekanta. Man känner, huru densamma —
med sin lära om en «sig själf realiserande» tanke, som skulle
ega den underbara förmågan att ur sin egen ursprungliga
tomhet själf så småningom skapa sig ett alt rikare innehåll,
eller med andra ord att ur sin rent abstrakta begynnelsepunkt
med tillhjälp af en egendomlig immanent dialektik prässa fram
alt mer och mer konkreta begreppsbestämningar — efter att
hafva i vederbörlig ordning dialektiskt utvecklat och genom-
lupit alla sina s. k. logiska kategorier, låter «den logiska ideen
gå ut i naturem», men endast för att åter upphäfva denna och
dymedelst återvinna sig själf i en högre form inom andens
värld; och man käpner, huru som denna dialektiska utveck-
ling än vidare fullföljes och slutligen spinner ut sig till ett
system, som gör anspråk på att omsluta och i sig upptaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
