Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM IDEALISM, REALISM ’ OCH NATURALISM 1 KONSTEN. 325
(den allmänt kulturhistoriska såväl som den specifikt konsthi-
storiska) synpunkten för betraktelsen, det röjer sig allra bäst
i den andra och tredje föreläsningen, som uttryckligen göra
till sin uppgift att fastställa «Kunstens Vasen og Opgave i
Almindelighed>, just genom att «see den i sit Forhold til
Menneskeaandens hele Udvikling> (s. 13).
Innan anmälaren går att redogöra för sist nämda under-
söknings gång och resultat, må det vara honom tillåtet att
här inflicka en kritisk anmärkning med afseende på den ofvan
refererade inledande polemiken mot «den abstracte Fremskridts-
theoriea. Detta visst icke i syfte att draga i tvifvel eller för-
ringa det berättigade i en dylik polemik öfverhufvud? Tvärtom:
det kan ej för ofta inskärpas — och det torde just i vära da-
gar vara ett rätt ord i sinom tid — att literatören eller den
bildande konstnären lika litet som någon annan tänkande män-
niska får göra sig till träl, till ett blindt och osjälfständigt
verktyg åt den s. k. tidsandan, till «en surra på tidens hjul>,
säsom den svenske filosofen Biberg expressivt nog kallade
det, — eller, för att för jämförelsens skull anföra ett citat ur prof.
Monrads Tankeretninger i den nyere Tid, att «man maa ialdfald
kunne heve Hovedet over Strommen for att see, hvorfra den
kommer og hvor den berer hen (anf. st. s. 6). Men när
prof. Monrad förebrår «den abstracte Progressionisme> i främsta
rummet, att den omöjliggör all kritik, all «saglig Bedemmelse»>,
så kan det väl Dbetviflas, huru vida denna utan alt tvifvel i
sig själf fullkomligt riktiga anmärkning också är fullt befogad
1 Zans mund. Det kan med andra ord sättas i fråga, huru
vida den icke i hans hand blir ett tveeggadt vapen, som träf-
far äfven honom själf, för så vidt nämligen som han eljest
vill hälla fast vid hegelianismens allmänna förutsättningar och
dess därmed nära sammanväfda åsigt om den historiska ut-
vecklingen och dess betydelse. Ty likasom den hegelska dia-
lektiken, säsom vi nyss sett, själf är väsentligen spekulativ
historia, så betraktar hegelianismen också, i följd häraf och i
omvänd ordning, a// historia såsom varande i grund och botten
en rent dialektisk process, hvars alla skilda faser och utveck-
lingsstadier skola framgå ur sina gifna förutsättningar såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
