Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326 OM IDEALISM, REALISM OCH NATURALISM I KONSTEN.
deras strängt logiska konsekvenser. Korteligen, all historia
blir för hegelianismen, och kan från dess synpunkt icke er-
kännas såsom någonting annat än en tillämpad, med konkreta
faktorer opererande, dialektisk logik. Och det hjälper då tyd-
ligen föga, att det göres gällande, att all dialektisk utveck-
ling i enlighet med sin egen natur rör sig framåt icke i en
rät linie, utan «i Bugter» eller, såsom det äfven heter, spiral
formigt, i trilogisk rytm (genom tes, antites och syntes).
Med en sådan grundåskådning må det vara fullkomligt i sin
ordning att tala om «fragmentariska sanningar» och «ensidiga
riktningar», som äro historiskt betingade och i den meningen
«relativt berättigade», på samma gång som det är deras egent-
liga uppgift och oundvikliga öde att under utvecklingens fort-
gång lemna plats åt andra motsatta ensidigheter och att på
detta sätt så småningom häfvas och öfvervinnas o. s. v.; men
däremot har man ingen rätt att beteckna någon som hälst histo-
risk företeelse eller riktning — hvad likväl prof. Monrad ofta
gör — t. ex. såsom «Daarskaba, «Vildfarelse>», «Udartelse»>, än
mindre såsom rent af «usund,» «fordervelig», «absurd>, alt ut-
tryck hvarmed tydligen icke kan menas något annat, än att
det sålunda betecknade vore äfven på sa plats och för ss tid
oberättigadt och förkastligt. (Jmfr Kunstr. s. 11, 27, 34 m. fl)
Hvarje sådan «saglig Bedemmelse» står i uppenbar strid med
den deterministiska optimism, som utgör ett af den äkta, orto-
doxa hegelianismens allra grundväsentligaste element, och som
fått sitt koncentrerade uttryck i den bekanta satsen, att «det för-
nuftiga är verkligt, och det verkliga är förnuftigt.» Och alla
dylika, här och hvar i prof. Monrads skrifter förekommande
yttranden kunna för den skull icke gärna betraktas annorlunda
än antingen som ofrivilliga genombrott af hans kritiska lynne
eller ock såsom innebärande en nödtvungen ackomodation till
förmån för en mera rent historisk och psykologisk och i följd
häraf äfven nyktrare och sannare uppfattning at den mänsk-
liga kulturen och dess utveckling — en ackomodation, för
hvilken man altså kunde ur en viss synpunkt hålla honom
räkning, i trots däraf att den i själfva verket utgjorde ett
brott emot den inre konsekvensen i det filosofiska system, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
