Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330 OM IDEALISM, REALISM OCH NATURALISM I KONSTEN.
uppgift blir att i äskådningens form likasom på lek antici-
pera och förebilda den andens seger öfver materien, ideens
öfver verkligheten, hvilken i fjärran anas af den religiösa tron,
men som på blanka allvaret eftersträfvas och kan vinnas full-
ständigt och definitivt först i och genom den (hegelska) filo
sofiska spekulationen, som ock därför betecknas såsom den
absoluta andens sista och fullkomligaste manifestation. Men
så väl för att förbereda denna slutliga seger som på det att
redan inom konstens värld försoningen må blifva så djup och
innerlig som det här är möjligt, därtill fordras, i enlighet med
den hegelska dialektikens anda, att motsatserna först fram-
träda för medvetandet med full klarhet och i all vederbörlig
skärpa. Och det är detta som skett och dagligen sker inom
den kristliga konsten, hvadan det också från dess ständpunkt
visar sig, att den antika konsten i själfva verket kom ifrån
saken altför lätt, i det att den «ligesom skyder en Gjenvei til
Ideens Eenhed med Virkeligheden> (s. 22). Men ideens for-
dran att «indenfra gjennemtrenge» och sålunda häfva, förklara
och uppenbara sig i den sinnliga realiteten, i trots af all dess
motsträfvighet och numera erkända omotsvarighet, denna for-
dran är oafvislig och tillåter ingen afprutning; och att på nå-
got sätt tillfredsställa densamma blir då tydligen särskildt den
kristna konstens egentliga lifsfråga. Och huru prof. Monrad när-
mare tänker sig lösningen af detta «som det kan synes umu-
lige» problem, därom ger han en visserligen något mystisk
antydan, i det han inskärper «at Kunsten skal fremstille Rea-
liteten i dens Svindens Oieblik, netop i det den ophever
sin Tyngde og Ugjennemsigtighed og gaaer over i Idealitet>
— hvilket i och med detsamma skall innebära att ideen å sin
sida öfvergäår i realitet — «og at denne Overgang, denne
Realitetens Svinden, er den rene Form» 0. s. v. (s. 32—33).
Vi stanna här ett ögonblick. Detta tal om en «ren form>
såsom utgörande den kristna konstbildningens sista och yp-
persta produkt, och därmed dä äfven såsom det sista och
fullt motsvariga uttrycket af det konstskönas egentliga och
egnaste väsen — detta tal är märkligt i synnerhet därför, att
det åtminstone lätt nog kunde uppfattas såsom en ansats till
att komma ifrån den afgjorda substantialism, som man ofta fö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
