Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM IDEALISM, REALISM OCH NATURALISM I KONSTEN. 331
rebrått den hegelska ästetiken och öfverhufvud all panteistisk
ästetik såsom en af dess oundvikliga och allra betänkli
gaste brister, d. v. s. dess ensidiga framhållande af ämnets
och innehållets betydelse på den konstnärliga formens bekost-
nad eller med andra ord den läran, att konstverket skulle få
sitt egentliga värde först eller endast därigenom och jämt upp
i samma mån som det vore en åskådlig uppenbarelse af lifvets
ideella eller, såsom det också plägar heta, «substantiella» mak-
ter. ") Och en sådan tolkning af prof. Monrads nyss anförda ord
tyckes vinna stöd däraf, att han omedelbart därefter uttryck-
ligen tillägger, att cigrunden al Kunst jo overhovedet kun
giver Forma, €tt yttrande hvarmed det måhända vore tillåtet att
sammanställa den omständigheten, att den föreliggande boken
har till motto ett så lydande citat från Ovidius: Forma numen habet.
Det ligger nära till hands att hårvid erinra sig Schillers
berömda sats, att «stoffet skall dödas genom formen, en sats
som rätt fattad utan tvifvel innehåller en oförgänglig ästetisk
sanning. Denna antydan om en ren eller, såsom den annor-
städes kallas, «ideal» form och dess betydelse är emellertid
hos prof. Monrad så oklar och så föga utförd och förekommer ;
ett sådant sammanhang, att man icke rätt ser, hvad som
skulle kunna göras däraf, och framför alt icke inser, huru den
skulle kunua tjäna till utgångspunkt för någon ästetisk formveten-
skap. Jag vill här inskränka mig till den anmärkningen, att
denna rena form, enligt prof. Monrads hela grundåskådning; tyc-
kes komma att likasom sväfva midt emellaxr ideen och den
sinnliga realiteten, utan att egentligen tillhöra någondera, eller
så till sägandes utgöra en skimrande bro, slagen öfver det
svalg, som är åtminstone tillsvidare befästadt mellan båda,
för att fyllas och verkligen till gagns öfvervinnas först
med tillhjälp af den dialektiska spekulationens konstgrepp.
Ty att denna form icke kan tillhöra ideen själf såsom sådan,
det är väl alldeles gifvet, så framt den eljest skall ega något
slags sinnlig åäskådlighet, hvilket i alla händelser måste vara
meningen, och hvilket för öfrigt är alldeles oundgängligt för att
Jmfr. C. R. Nyblom: Om innehåll och form i konsten. Akad. Afb.
Upsala 1866. S. 2 m, fl. st.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
