Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
OM IDEALISM, REALISM OCH NATURALISM I KONSTEN. 347
Sm -— . — - —
ker till en slafvisk efterhärmning af det faktiskt gifna såsom
blott sådant. Det är icke nödigt att spilla många ord på en
så låg uppfattning af konstens väsen. Det har ofta blifvit an-
märkt, att om den vore riktig, så skulle de odödligaste konstverk
hafva på sin höjd samma ästetiska värde som den första bästa
vattenpöl, som troget afspeglar «ett stycke verklighet>. ”) Och
för öfrigt vill jag här hälst betrakta det rent af som ett axiom,
att det är konstens uppgift att framställa verkligheten i renad
och förädlad gestalt, att höja oss öfver hvardagslifvets prosa
just därigenom att den breder däröfver sitt eget, d. v. s.
skönhetens, förklarande ljus, i korthet sagdt att cidealisera
verkligheten». Rätt förstådt torde nämligen detta näppeligen
kunna på fullt allvar bestridas åtminstone af någon verklig
konstnär. — Den ofta återkommande striden för och emot
konstens rätt att idealisera torde till stor del härröra af öm-
sesidigt missförstånd eller ytterst bero däraf, att man inlagt
i ordet en mer eller mindre skef betydelse, hvarigenom så
småningom uttrycket blifvit lika misstänkt, som själfva be- :
greppet blifvit oklart och vacklande, — eller också har väl
striden närmast rört sig endast om att utstaka de behöriga
gränser, som utan tvifvel finnas och böra respekteras vid ut-
öfningen af denna ej mindre än af andra fri- och rättigheter.
Läran om konsten såsom idealiserande stammar ursprung-
ligen från Aristoteles, i det att denne nämligen gjorde gäl-
lande gent emot Platon, att konsten icke är eller får vara blott
en ofri efterbildning af tingens yta, af det yttre sinnliga fe-
nomenet, utan att konstnären skall tränga till tingens innersta
väsen, till den i dem inneboende lefvande kraften (formen,
+) Något liknande gäller om ett påstående, som man stundom får
höra från det naturalistiska lägret, och som går ut därpå, att den moderna
literaturen skulle hafva ingen annan uppgift än den «kun at konstatere
Samfundets Tilstande», att epeka på samhällets kräftsår» o. s. v. Det är
ju nämligen klart, att all egentlig literatur — för så vidt som den väl
ändå icke kan undgå att vara åtminstone i någon mån en produkt af
literatörens fantasi — om den skall bedömas uteslutande ur den sålunda
angifna synpunkten, alltid måste komina att i anseende till vederhäftighet
och exakt noggrannhet vida öfverträffas t. ex. af officiell statistik, brott-
målsprotokoll o. d.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
