Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
346 OMW IDEALISM, REALISM OCH NATURALISM I KONSTEN.
måste först och sist, ehuru visserligen mer eller mindre direkt,
hämta både motiv och inspiration. Människans fantasi är näm-
ligen lika litet som hennes tanke någon magisk kraft att pro-
ducera af intet. Den ena kan lika litet som den andra und-
vara ett i äskådningens form gifvet material för sin väsentli-
gen endast bearbetande och omformande verksamhet. Och i
samma mån som ett sådant material saknas eller är alttör
fattigt — i samma mån med "andra ord som konstnären slu-
ter sitt öga för den honom omgifvande verkligheten för att i
stället låta sin fantasi sväfva omkring i Gud vet hvilka ete-
riska rymder på jagt efter allehanda transcendenta ideal — i
samma män kunna hans skapelser med inre nödvändighet
icke blifva något annat än blodlösa allmänbilder eller dimmiga
fantomer utan fast konsistens, hållning och individualitet. I
trots af äfven de djärfvaste ansatser och de mest spasmodiska
ansträngningar kan en dylik verkiighetsskygg och just i följd
häraf utsväfvande fantasi aldrig höja sig till någon verklig
flygt, emedan vingslagen i själfva verket röra sig i ett luft-
tomt rum, där de icke möta något motstånd, och där det
följaktligen icke finnes nägonting som kan bära flygten uppåt.
Eller för att med ännu en annan bild uttrycka i grunden
samma tanke — den tanke hvarpå all sann och sund realism
innerst lefver — så gäller det visserligen inom konsten lika
så väl som inom alla andra områden af det mänskliga lifvet,
att skalden har rätt, när han sjunger:
Hvad ofvanefter är når ingen till,
som ej har fäste för sin fot få jorden.
Men om det således bör vara klart, att den sköna kon-
sten icke utan obotlig skada för sig själf kan försöka att iso-
lera sig från naturen och människolifvets öfriga sfärer, för
att flykta till någon fjärran därifrån liggande «ycksalighe-
tens ö» eller till «äfventyrets rike», utan att konstnären fast-
mera har att bygga på ett noggrant och omfattande stu-
dium af den i vår yttre och inre erfarenhet gifna konkreta
verkligheten; så möter oss här faran för den motsatta (natu-
ralistiska) ensidigheten, som består däri, att konsten nedsjun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
