Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM IDEALISM, REALISM OCH NATURALISM I KONSTEN. 349
göra intryck af en lefvande konkret verklighet, hvilket med
andra ord vill säga, att all konst äsyftar att framkalla s//usion;
och det är lätt att finna att detta kräfver såsom oeftergifliga
vilkor bland annat hvad man plägar kalla «dokalfärg», «chisto-
risk kostym» o. d.
I samma mån som ett konstverk uppfyller de här upp-
stälda fordringarna — på ideell halt, sannolikhet och illusorisk
verkan — i samma mån eger det nu också det slags objek-
tivitet, som allena passar och tillkommer det såsom sådant,
en inre, på samma gång idealistisk och realistisk, sanning,
som är af högre art och längt större värde än all yttre fo-
tografisk porträttlikhet. Ty visserligen är omutlig sannings-
kärlek en bjudande plikt äfven för konstnären; och icke går det
an att under förevändning af att «idealisera», i stället förfalska
den verklighet, hvarifrån man hämtar sina ämnen. Men ur
denna synpunkt är det minst lika ensidigt och förkastligt att
i tendentiöst syfte tyda alt till det värsta eller i följd af ett
pessimistiskt lynnes ingifvelser gräfva ned sig i lifvets elände
och måla endast svart i svart, som det är å andra sidan att
söka afsigtligt och godtyckligt mildra och förbättra allting,
att i flack optimism syssla med idel blomstermålning och
altför lätt glida hän öfver lifvets dissonanser.
Till sist kunde det måhända synas, som om konstnärens san-
ningskärlek’ nödvändigt mäste blifva lidande därpå, att hau
icke kan undgå att idealisera närmast «i skönhetens intresses,
d. v. s. att hvad han i främsta rummet söker och vill fram-
hålla är det i äszegskt hänseende betydelsefulla, eller med andra
ord att hans sträfvan först och sist går ut på att fullfölja,
samla och «opelske» de spridda drag af skönhet, harmoni och
försoning, som ett sympatiskt öga eller öra bäst förstår att
upptäcka, ofta till och med tvärt igenom lifvets mörkaste
slagskuggor och mest skärande disharmonier. Ty det är
tydligt, att en äkta friboren konstnärssjäl icke kan förfara an-
norlunda, likasom det ju också vore en alldeles påtaglig mot-
sägelse, om någon vill förneka, att den sköna konstens egent-
liga ändamäl är att tillfredsställa skönhetssinnet. All fruktan
för att sanningen icke skulle kunna komma till sin rätt med
mindre än att också konsten gjorde sig till hennes uteslutande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
