Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
350 OM IDEALISM, REALISM OCH NATURALISM I KONSTEN.
tjänarinna, med uppgifvande af sin «skönhetsdyrkan»> — och
därmed af hvarje egen lifsprincip, — all sådan fruktan torde
emellertid vara tämligen ogrundad. Ty först och främst lär det
icke falla någon människa in att söka näring och tillfredsställelse
för sitt kunskapsbegär direkt eller företrädesvis inom konstens
värld. Och vidare torde det vara berättigadt att hysa den
öfvertygelsen, att i sista instansen eller i sin innersta grund
lifvets sanning och skönhet väsentligen sammanfalla, så att
den högsta skönhet alltid tillika är i en viss mening den högsta
sanning och tvärtom, och att således den ena icke kan verkligen
vinnas på den andras bekostnad. Åtminstone är det mycket
svårt för alla konstens idkare och vänner att uppgifva en sä-
dan öfvertygelse; ty visst är, att om detta skedde eller vi-
sade sig vara nödvändigt, då funnes alt skäl att misströsta
om den sköna konstens framtid.
I enlighet med alt det föregäende gäller det utan undan-
tag om e// skön konst, som i någon mån svarar emot sitt
begrepp och väsen, att den är och måste vara på samma
gång — ehuru naturligtvis i mycket olika proportion — bäde
idealistisk och realistisk, och det kan följaktligen icke häller
erkännas någon bestämd gränsskillnad mellan en idealistisk och
en realistisk konstlära. Men :detta hindrar ju ingalunda, att
man — i följd ’af den benägenhet för ensidigheter som mer
och mindre vidläder all mänsklig kultur — under konstens hi-
storiska utveckling finner så att säga tonvigten vara förlagd
än mera på konstens idealistiska moment, än åter mera på
dess lika väsentliga realistiska sida. Helt visst bör man,
om man vill vara någorlunda liberal, medgifva en ganska vid
latitud i detta hänseende, så att man icke i otid deklamerar
om konstens förfall o. d. Och sålunda är det t. ex. utan
tvifvel lika naturligt som hälsosamt, att psevdoklassicitetens
och romantikens tidehvarf i sin ordning aflösas af en öfver-
vägande realistisk literatur- och konstperiod. Och att vi
för närvarande lefva i en sädan period, det ligger väl i
öppen dag. j
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
