Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362 : LITERATUR.
ning af den obemärkta poesi, som vuxit på alt för korta och tunna
strån för att kunna följa med vanliga samlares räfsor. Att pin-
narne 1 dessa räfsor ofta sitta för glest och synas afsedda att mera
samla halm än ax, det är åtminstone vår tro, och utg. uttrycker
en snarlik mening, då han säger, att man skulle kunna förebrå de
flesta antologier, «att deras utrymme allt för mycket blifvit upp-
taget af sådana vår vitterhets stormän, som oafkortade ega eller
böra ega ett rum på hvarje bildad svensks bokhylla.» Men det är
ej blott verkliga stormän som man vanligen är så angelägen om
att hopbundta i «literära album» o. dyl., utan äfven blotta mode-
skalder, ofticielt hallstämplade medelmåttor eller retorer, som, ut-
märkta på andra områden, äfven tros och tro sig vara skalder
bara för det de kunna skrifva vers. Å andra sidan åter förgäter
man lätt en och annan äkta poetisk utgjutelse af dem, som icke
fått ”amn af att vara skalder, kanske för det de icke sknfvit till-
räckligt mycket eller icke hållit sig framme med sin sångmö vid
akademiska täflingar, vid offentliga jubileer eller privata festtillställ-
ningar af sådan natur, att de lyckats göra sig behagliga för de
maktägande, för vittra areopager och kotterier eller i «la vie mon-
- daine» och fåfängans marknad. De hafva kanske, hänförda af den
mest oegennyttiga patriotism, vid.något fosterländskt betydelsefullt
tillfälle infört i någon mindre spridd tidning eller en icke af mo-
det uppburen kalender några dikter, värda odödligheten; eller de
hafva vågat utgifva ett litet dikthäfte, hvari mycket kan vara för-
feladt eller obetydligt men ett och annat af den djupaste inspiration.
Hjälper inte! Författaren är ju icke skald £i!/ yrkes, han har intet
namn; hur kan då hr notarien X. begära att få göra sig hörd,
när man har doktor Y. eller professor Z. eller intendenten Å. eller
den "glade skämtarem Ä. eller «folkskalden» (= festtalaren) Ö:
Ingen lär bry sig om att för hvetets skull ursäkta agnarna i ett
anonymt dikthäfte; men den «kände skalden och vältalaren N. N.>
han kan trygt fylla minst tre fjärdedelar af sina «samlade skrifter»
med bara agnar, dem man sätter i sig med strykande aptit.
Vi skullé kunna lemna helt färska bevis på det sagda, men
det skulle föra oss för långt. Vi ha blott velat påpeka tidsenlig-
heten och rättmätigheten af sådana samlingar som d:r Bergströms.
Emellertid erbjuder det ofantliga svårigheter att vid ett dylikt ur-
val träffa det rätta, och utg. synes själf vara medveten om en
bristfällighet härutinnan, då han säger: «Utg:s önskan att berga
några förbigångna ax har måhända förledt honom att upptaga ett
och annat strå, som bort blifva liggande, och det oaktadt han sjelf
är: den förste att medgifva att uttrycket medelmåttig poesi inne-
håller en contradictio in adjecto.» Vi utföra sålunda endast i de-
talj en utg:s anmärkning mot sig själf, då vi för vår del önska
aflägsnandet af sådana stycken som Almquists, Bergströms, Brags,
Brenners, Carlssons, Dahlströms, Ekelunds, Engzells, Harlingssons,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
