Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
410 GUSTAF HI:S SISTA REGERINGSTID.
skickad från de svenska aristokraterna för att meddela ryska
hofvet oppositionens seger vid föregående års riksdag samt
öfverenskomma med kejsarinnan om vissa ätgärders vidta-
gande till den näst instundande. — I slaget vid Öland synes
afsigten hafva varit icke att slå fienden, utan" endast att på
ett eller annat sätt blottställa amiral Liljehorn, "hvilken
som vice landtmarskalk vid sista riksdagen gått konungens
ärenden och därigenom gjort sig förhatad. ") Befälets för-
hållande vid detta tillfälle var sådant, att Gustaf verkligen
med full rätt kunde utropa: «Jag kan förlåta Anjala konfede-
ration, men jag förlåter icke stora flottans förräderi. — Un-
der och efter det första slaget vid Svensksund voro utsigterna
visserligen mörka, men förvärrades af den hos de konungen
närmast omgifvande personerna rådande benägenheten att se
allting i svart: en baron v. Essen utmärker sig i synnerhet
häruti, men öfverträffas dock vida af skärgårdsflottans chef
grefve Ehrensvärd, som på kvällen helt enkelt far ifrån henne
och lemnar henne åt sitt öde och som, på en uppmaning af
Klerker att med förenade krafter och till befordran af fäder-
neslandets bästa söka att uppnå konungens afsigter, emedan
ett motsatt förhållande vore förräderi, ger till svar: «Tror du
icke, att fäderneslandet vore bättre betjänadt därmed, att de
icke uppnåddes, och att deras befordrande snarare förtjänar
namn af förräderi?s Då dylika tänkesätt kunde hysas af en
man som Ehrensvärd, ät hvilken författaren ger fullt erkän-
nande för personlig tapperhet, fosterlandskärlek och verklig
tillgifvenhet för konungen, då minskas förvåningen öfver så-
dana hardt nära otroliga företeelser, som att, när de ur Vi-
+) I sin historia om Gustaf III, utmärkt lika mycket af en talentfull
framställning som af en högst aktningsvärd opartiskhet, säger herr Boäöthius,
att «öfver denna händelse hvilar ännu ett visst dunkel. De, som ej ansett,
att Liljehorn varit förrädare eller feg, hafva antingen misstänkt, att han
följt hemliga order af konungen, som ej unnat sin broder en seger, eller
ock att han själf svikits af sina adliga underbefälhafvare, som på detta sätt
velat kräfva hämd för hans förhållande som landtmarskalk». Ehrenström
hyllar aldeles bestämdt denna sist nämda åsigt, och de uppgifter han lem-
nar till stöd därför, synas verkligen vara mycket tänkvärda, och det kan
väl sättas i fråga, huruvidg de ické till och med torde få anses för allde-
les afgörande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
