Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF IHILS SISTA REGERINGSTID. 411
borgska viken räddade kanonsluparna skulle repareras. office-
rare med yxan i hand i gemenskapens närvaro själfva sökte
att göra sina fartyg för längre tid obrukbara; att under andra
Svensksundsslaget officcrarne vid landtarmén hoppades på ko- .
nungens död eller fångenskap; att underrättelsen om förlu-
sterna på Viborgs redd väckte i Stockholm «en allmän ned-
slagenhet hos kungens vänner och cn triumferande glädje hos
hans fiender»; samt att vid nyheten om den strax därpå vunna
segern «förvåningen, missräkningen och förbittringen hos ko-:
nungens ovänner öfver denna hans underbara framgång voro
icke mindre utmärkta» än alla redliga svenskars glädje.
Att vara omcgifven af all denna uselhet, att ha den i sin
närmaste närhet, så att man kan se, känna och nästan gripa
den med händerna, och att ändock icke förlora tron både på
sig själf och mänskligheten, ändock kunna hoppas, ändock
kunna segra öfver både yttre och inre fiender, därtill fordras
sannerligen både mod och snille. En fråga tränger sig under
sådana förhållanden nästan oafvisligt på betraktaren: om ut-
gången trots alt både inre och yttre, aktivt och passivt mot-
stånd blef så dräglig som den blef, hurudan hade den ej
kunnat varda, om Gustaf varit väl betjänad af nitiska och
trogna män? — Härtill knyter sig också själfmant en annan
anmärkning. Adlerbeth säger, att efterverlden skall göra Gu-
staf III heder för «en blid regering till 1788», men att han
med tiden ’ «blef själf sitt alts. Detta må vara sant i hufvud-
sak, om orden innebära, icke att han vardt en fulländad egoist,
utan att han ej litade på andra; men månne ej en bitter er-
farenhet hade lärt honom att i första rummet lita endast på
sig själf? Bland adel och hoffolk, bland sin närmaste omgif-
ning och icke minst inom sin egen familj hade han vunnit
tillräckligt många prof på, hvad han af dem kunde hoppas,
och icke var det tillgifvenhet eller trohet. ,
Hela Ehrenströms skildring af finska kriget är ytterst
intressant, liksom hans anteckningar i allmänhet utmärka sig
för mycken reda och en mindre vanlig förmåga att berätta
lifligt och målande. De utgöra otvifvelaktigt en särdeles vär-
defull tillökning i vår historiska litteratur och skola på denna
grund säkert vinna alt större erkännande, ju mer de’ hinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
