Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414 GUSTAF UI:’S SISTA REGERINGSTID,
. hvad han må anses hafva förbrutit. Han var ingen blott
ja-herre åt sin kunglige vän; därpå lemnar herr Tegnérs bok
flera exempel, såsom i fråga om förklarandet af ryska kriget,
sammankallandet af riksdag efter 1788 ärs händelser i Fin-
land, m. m. Men denne kunglige vän egnade han all sin
trohet: han kunde för egen del hysa andra åsigter än ko-
nungen, och till och med våga motsäga honom med hetta,
men, när denne fattat sitt beslut och det gälde att utföra
detta, då lät Armfelt sina personliga betänkligheter fara, då
fanns ingen pålitligare konungens man än han, och utgången
visade icke sällan, att konungen, såsom den äldre och crfar-
nare, haft det mognare omdömet. Mångfaldiga af Armfelts
förtroliga utgjutelser i bref gifva en närmare inblick i dessa
förhållanden och lända honom till största heder. Så skrifver
han en gång: «Mina känslor för konungen fästa mig vid ho-
nom på ett sätt, i hvilket hvarken fåfängan eller något där-
med sammanhängande har någon del; de bära en sådan prä-
gel af oantastlighet, att intet skall kunna minska dem. Jag
har med afseende på honom intet att klaga öfver, om det ej
skulle vara att — la mariée est trop belle. En annan gång
heter det: «jag föredrager landsflykten med en olycklig ko-
nuog, som jag har att tacka för alt, framför en hög ställning,
som endast skulle kunna kännas som en börda, och en rikc-
dom, som jag endast [skulle] vunnit genom otacksamhet».
Med tanken på dessa och dylika yttranden kan man ej anna!
än af fullaste hjärta instämma i herr Tegnérs ord: «I de frag-
mentariska anteckningar, som Armfelt bestämt för efterverl-
den, skall man förgäfves söka motsvarigheten till de nedsät-
tande omdömen om konungen, som förekomma i Adlerbeths,
Schröderheims ") och J. G. Oxenstiernas mémoirverk. Konun-
gen räknade äfven dessa snillrika män till sina personliga
vänner och kunde hafva skäl att fordra deras tacksamhet, så
väl som Armfelts. Det länder icke denne sist nämde till skam,
att hans uppfattning af tacksamhetens förpligtelser var en
+) Månne ej Schröderheim ändock i detta hänseende intar en helt
annan ställning än Adlerbeth och Oxenstierna, mera närmande sig till
Armfelt? Åtminstone synes han knappast med vett och vilja hafva nedsatt:
konungens minne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
