Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATUR. 435
nyssnämnda undantaget icke i Mullachs fullständiga samling af
Heraklits fragmenter kunnat återfinna något af dessa yttranden,
sådant det af förf. återgifves. Exempelvis må anföras yttrandet
på sid. 78: «cHvad är menniskan? hennes vetande är side! okun-
nighet>. Visserligen klagar Heraklit på många ställen öfver men-
niskornas okunnighet och oförstånd; men såsom grund dertill an-
förer han blott det, att de icke lyssna till förnuftet. Ingenstädes
förekommer någon antydning, att a/// menskligt vetande skulle vara
idel okunnighet; fastmer framgår af det hela, att han ansåg sig
sjelf ega den sanna kunskapen.
Sid. 32 anföres ett yttrande af Kant, hvilket temligen orda-
grannt återfinnes i en af denne författares skrifter med det undan-
tag, att ordet «entgegenwirken» blifvit af förf. återgifvet med
«stämpla mots. Då här talas om de menskliga böjelsernas strid
mot förnuftet, kan man med skäl förundra sig deröfver, att förf. i
stället för det nära till hands liggande ordet emotverka» har valt
ett uttryck, som häntyder på medveten beräkning, hvilken inga-
lunda kan tillskrifvas de oförnuftiga böjelserna såsom sådana. Sa-
ken blifver deremot klar och begriplig, om man får antaga, att
förf. såsom mellanhand begagnat en fransk författare och att denne
återgifvit ordet entgegenwirken med «conspirer», hvilket på svenska
kan öfversättas med «stämpla>.
S. 136 heter det: chan (urenheten) är «en-en>, upprepar Par-
menides, «absolut obestämbar af menskligt förstånd». Uttrycket fö-
rekommer icke i de yttranden och läror vi ega i behåll efter
nämnde filosof; antagligen är det hemtadt från något missförstådt
citat ur den Platos dialog, som bär Parmenides” namn. För öfrigt
är sammanhanget på detta ställe så beskaffadt, att man deraf lätt
skulle kunna förledas till det antagandet, att Parmenides blifvit af
förf. hänförd till den pythagoreiska skolan.
S. 262 yttrar förf. «I likhet med Pascal vidhåller Schopen-
hauer vår oförmåga att finna tingens väsende». Besynnerligt nog
motsäger förf. nästan omedelbart derefter denna oriktiga uppgift, i
det han (s. 263) riktigt angifver, att enligt Schopenhauer själen och
kärnan (d. ä. väsendet) i allt är viljan.
Sedan detta var skrifvet, har i Nordisk revy en recension af
hr Kleens arbete blifvit synlig, hvarest bland annat anmärkes ett,
som det heter, «lika groft som till sina anledningar oförklarligt»
misstag af förf., då han i första delen sid. 161 yttrar, att Cartesius åt
samvetet uppdrager tingens uppdagande. Så lyda neml. orden och
icke såsom anmälaren i Revyen återgifvit dem, att «Cartesius fann
i samvetet den yttersta principen för allt», hvilket visserligen vore
ett ännu gröfre misstag än det förf. begått. Misstaget är i alla
fall tillräckligt stort för att förtjena anmärkas; deremot kunna vi
icke finna att det är coförklarligt>. Antagligen har förf. hos en
fransk skriftställare funnit det yttrandet, att sjelfmedvetandet (la
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
