Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
436 LITERATUR.
conscience) är Cartesii kunskapsprincip — en lätt begriplig häntyd-
ning på dennes «cogito, ergo sum» såsom grunden för all visshet.
Men nu betyder olyckligtvis conscience äfven samvete; och härmed
var anledningen till misstaget gifven.
Hvarken tiden eller utrymmet medgifver att ingå på en vid-
lyftigare kritik af förf:s historiska upppgifter. Det anförda må vara
nog för att visa, att de, framställda såsom de äro blott på förf:s
auktoritet, sakna tillförlitlighet och dermed äfven allt vetenskapligt
värde. Säkerligen skulle flere än en af de gamle tänkarne, om
de uppstode från grafven och finge läsa de yttranden förf. tillagt
dem, vara färdiga att med konung Fredrik utbrista: «Potz Tausend!
haben wir das Alles gethan!»
Dock — huru frikostig förf. än är på anföranden af äldre
och nyare filosofers yttranden, är det dock icke dessa, som äro
det hufvudsakliga i hans verk. Rec. öfvergår derföre till att i
korthet betrakta hans egen framställning af ämnet. Redan i in-
ledningen mötes läsaren af en särdeles oredig deduktion; der sä-
ges neml. s. 1, att «öfverallt i sinneverlden framträda behof, hvil-
kas tillgodoseende påkallar rättsligt skydd. Endast genom en re-
gelbindning kan någon som helst uppgift fyllas i verlden; och
rättigheterna uppstå ur den oafvisliga fordran på en sådan regel-
bindning». Häraf måste man följdriktigt sluta, att hvarje varelse,
som eger behof, äfven eger rättigheter, hvilket ock synes vara förf:s
mening. Härmed öfverensstämmer ock den i 2 delen s. 22 gifna
bestämningen af rättens väsende, såsom principen för en fastställelse
och sammanfattning af vilkoren för förverkligandet af kvarje
behöfvande och fördenskull berättigad varelses i hennes beskaffen-
het grundade individuella och samhälliga syfte och bestämmelse.
Vid en sådan uppfattning af naturrätten måste man förundra sg
öfver att förf. (s. 46, 47) finner «Spinosas> (Spinozas) rättstheon
oriktig, enligt hvilken de stora fiskarne ega en naturlig rätt att
uppsluka de små. Förf:s fel är här, att han försökt deducera rät-
tigheterna utan att först hafva utredt personlighetens begrepp.
Detta fel afhjelpes icke genom det sedermera s. 530 förekommande
yttrandet, att det är i sin egenskap af person som varelsen blir
rättsinnehafvare, rättsförmöget väsende; fastmer råkar förf. derge-
nom i motsägelse mot sig sjelf, så vida man icke får antaga, att
alla varelser, som hafva behof, af honom betraktas såsom personer,
bland dem inberäknade icke blott de stora och små fiskarne, utan
äfven gräshoppor och coloradoskalbaggar — ja hvarföre icke äfven
trikiner och bakterier?
Den oklarhet, som visat sig i bestimmandet af rättighe-
tens och pligtens begrepp, genomgår äfven det öfriga af hr
Kleens arbete. Nästan ingenstädes påträffar man klarhet och
reda i de allmänna begreppsbestämningarne, men deremot en rike-
dom af termer, hvilka införas, såsom om de vore sjelfklara, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
