Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOMEROS. 449
stadens skyddsgudinna, Pallas Athene, till förbarmande och
bistånd. Han vet ej och får först kort före sin dödsstund
veta, att denna gudinna, till hvilken det olyckliga folket i första
rummet litade, står på fiendens sida och ifrigt arbetar för sina
trojanske tillbedjares undergång. . Sedan han lemnat uppdra-
get åt sin moder Hekabe, ilar han till sitt hem för att än en
gång, kanske den sista, träffa sin älskade maka och sin späde
son. Men Andromache är ej hemma. I sin ångest, då hon
hört, att det gick troerna illa i striden, har hon «likt en van-
sinnig> med barnet ilat till stadsporten för att få se en skymt
af sin tillbedde gemål, som derutanför på slagfältet kanske
nu kämpar sin sista kamp. Hon är Iiadens ädlaste qvinna,
ett värdigt motstycke till Odysséns «förståndiga Penelope»>,
Odysseus” trogna, ömt tillgifna maka, som ståndaktig mot
alla anslag och tålig i lidandet under hela tjugu år afbidar
sin makes hemkomst. Vid stadsporten träffas nu Hektor och
Andromache; hon springer emot honom, fattar ifrigt hans
hand och besvär honom i rörande ordalag att skona sitt och
dermed äfven hennes och barnets lif. Han är för henne allt:
fader, moder och broder; han är ock hennes blomstrande
make. Han bör inskränka sig till ett försvarskrig på stadens
murar. Den starke hjelten är djupt rörd af makans tal. Nu
har han dock ej annat mål än att kämpa för sin och sina förfä-
ders krigareära, ty om krigets olyckliga utgång är han för-
vissad. ") Men öfver ingenting sörjer han så, som öfver sin
makas framtida öde efter stadens intagande. Han tager slut-
ligen sonen i sin famn, kysser honom och beder till gudarne
sålunda:
«Gif, allmägltige Zeus, och I öfrige gudar, att äfven
denne min son må varda, som jag, bland troerna utmärkt,
kraftig och modig i strid och en herskare båld öfver Troia.
Mätte det sägas en gång om den tappre, som kommer ur striden,
Bärande blodstänkt byte af män, dem sjelf han har nedlagt:
Han är dock vida förmer än hans fader, — att modern må glädjas.»
+) Det är i detta dystra ögonblick han yttrar de bekanta ord, som se-
dan (något förändrade) nästan blifvit ett ordspråk: «Kommande varder en
dag, då det heliga Ilios faller».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
