Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLÖMD. 509
«Passar det icke:> genmälte hon med sin mest trotsiga kast-
ning på hufvudet — «<cNå, det bryr jag mig icke om».
«Men jag bryr mig om det, min dyra väns.
«Det gör mig ondt, att du är så fördomsfull. Willi är en
snäll gosse — mitt enda sällskap». ,
cJag måste påminna dig om, huru ifrig jag var, att du skulle
flytta till min mora.
«Vi skulle ej sympatiserat hälften så bra».
«Det gör mig ondt att höra», — sade han kort, och det för-
lofvade paret fortsatte sin promenad, tysta och missnöjda med
hvarandra.
Efter middagen tog hans mor hand om saken.
cJag förmodar, Laura», .— sade. den gamla frun, i det hon
blandade korten för att lägga sin patience på maten, som hon
alltid brukade, — «att Gustaf har fäst din uppmärksamhet på ditt
opassande förhållande med den där portvaktspojken>.
Lauras bruna ögon fingo en olycksbådande glans, men hon teg.
«Det är verkligen oförsvarligt af honom att hafva tålt det så
länge».
«Hvad skulle han icke hafva tålt?» frågade den unga kvin-
nan lågt.
Naturligtvis borde han förr förbjudit dig att mottaga en ung
karl så där.»
Laura sprang upp. — «Förbjuda mig!s sade hon. «Hvem
har rätt att förbjuda mig något?»
cMen, min söta väm, — sade den gamla frun, litet häpen
öfver Lauras häftighet, — «en fästman har väl ändå någon rätt
öfver sin fästmö, och du borde verkligen låta honom leda dig» -—
cJa på promenaden hvar söndag, — sade Laura med ett
litet skratt.
«Men så förstå mig då rätt, Laura’s återtog den gamla frun
stött. — «Är han äldre och erfarnare än du eller icke?»
«Naturligtvis är han äldre>.
«Ja se där erkänner du det själf» — fortsatte den gamla.
— «<cHan är äldre och mera erfaren, således borde du låta leda
dig. Din själfrådighet, mitt söta barn, har ju aldrig burit några
goda frukter för dig själf. Du hade det ju bra — ett nätt arbete
och ett litet arf och några hundra kronor i besparingar på ban-
ken — och så kommer den där konstnärsvurmen på dig. Du
. kunde i det här draget kanske annars hafva varit Gustafs hustru
och haft ett eget hem».
Laura spratt till, men den gamla frun märkte det icke.
«Och nu, kära barn, förspiller du ditt anseende, liksom du
förut förspilt dina besparade styfrar. Det får Gustaf icke tillåta,
nej det får han verkligen icke.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
