Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
508 GLÖMD.
Sålunda gingo åren. Sina små besparingar hade Laura redan
«målat upp», och ändå återstod så mycket att lära. Hon återtog
sina solfjädrar. Hon målade dem nu mycket mera konstnärligt,
men fick icke mera betaldt för det, och så försummade hon sina
studier för att arbeta för bröd. Kamrater, som voro i lyckligare
omständigheter än hon, utvecklades till konstnärer, men hon blef
stående på nästan samma punkt. Likväl ville hon ännu icke upp-
gifva sin dröm om att varda konstnär, hon kände ju sin kärlek
för konsten alltid lika stark och hon fortsatte sitt arbete, långt
sedan andra brutit stafven öfver hennes förmåga. Men slutligen
kom det ögonblick, då hon måste säga farväl åt denna dröm.
Det skedde med blödande hjärta, men nöden tvang henne obevek-
ligt att egna alla sina krafter åt det yrke, som beredde henne
lifsuppehälle.
Emellertid hade Willi växt upp till en yngling. Han var elev
vid Fria Konsternas Akademi och utan gensägelse synnerligen lof-
vande. Förhållandet mellan. honom och Laura var i grunden det
samma, ehuru i viss mån förändradt. Willi skattade ännu sin första
lärarinna högt, men han såg icke längre upp till henne som förr.
Han hade redan öfverträffat henne, men hon var honom kär som
på en gång mor och syster. Hon hyste äfven dylika känslor för
honom. Han var hennes barn, tyckte hon, på hvilket hon öfver-
flyttade alla sina drömmar om konst och om rykte, som hon så
länge hyst för egen räkning, och han var på samma gång hennes
vän och förtrogne, den ende hon nu mera egde. Hon tröstade
och uppmuntrade honom, då han var nedslagen, hon sökte stäfja
hans trots, då han var öfvermodig, men framför alt sökte hon
hålla honom ren i sedligt afseende och skydda honom för frestel-
serna af de dåliga sällskap, som så gärna öppna sig för en ung
konstnär. I sådant afseende bemödade hon sig att föra in honom
1 en krets, där han borde finna trefnad och där han finge höra
en bättre umgängeston än vare sig i portstugan eller dryckeskam-
raters sällskap. Han mottogs öfver alt med beredvillig vänlighet;
men snart stängdes de dörrar, som så gästfritt öppnat sig för hen-
nes skyddsling, obevekligt för henne själf. Verlden, den konven-
tionela verlden gillade icke hennes uppförande. Laura såg ännu
ung ut, man kunde taga Willi och henne för jämnåriga. En ensam
ung kvinna har icke rätt att på sådant sätt vara förtrolig med en
ung man. Laura hade intet skydd, och i slika fall tror icke verl-
den på en kvinnas renhet. Hennes fästman var den förste, som
gjorde henne uppmärksam härpå.
cMin bästa Laura, — sade han en söndagsmiddag, då de
arm i arm vandrade öfver Skeppsholmen för att därifrån begifva
sig öfver till Djurgården — «min bästa Laura, den där gynnaren,
som du kallar Willi, är nu en ung man — det passar icke, att
du jämt och samt låter honom sitta i ditt rum>.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
