Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
544 SVENSK DRAMATIK.
skon och föräldrar, hvilka hafva svårt att finna sig häri och i all
välmening sätta split mellan de nygifta, som redan själfva hafva
svårigheter nog med att lösa sig från eller jämka i hop sina gamla
hems traditioner. En bror och en syster hafva med den varmaste
syskonkärlek älskat hvarandra och bott samman 1 sitt gamla hem,
tills de hunnit till fyrtiotalet. Då förälskar och förlofvar brodern
sig, medan han är borta på en brunnssejour, och detta blir ett
svärt slag för systern, som i sin ungdom dolt och förkväft sin
enda kärlek för att blott få lefva med och för brodern. Nu skall
hon bli den andra 1 hans hjärta, och än värre, hon skall ej längre
få bli värdinna i deras gamla gemensamma hem, där deras förfä-
der i många slägtled bott. Den unga fästmön, snart fru, barnslig
och oerfaren, skall nu taga tyglarne i det stora, väl och noggrant.
ordnade hushållet, och då hon kommer utan den pietet för allting
i huset, stort och smått, hvilken de båda syskonen hysa, då hvarje
sak på ett eller annat sätt är ett minne af deras föräldrar eller
förfäder, upprör detta smärtsamt systern. Och då hon vädjar till
sin bror, kommer denne att slitas mellan sin kärlek till sin hustru
och till sin syster samt deras gemensamma minnen. Den unga
hustrun understödes varmt af sin mor, som naturligtvis anser sin
dotter hårdt behandlad, då dennas vilja ej i alt blir lag. Då
stycket ej har en stor konflikt, har det till ersättning ett mycket
stort antal småkonflikter, inklädda i stickord. De börja redan i
första akten, som försiggår före bröllopet, och bli alt lifligare,
isynnerhet i den andra, som spelas, när det nya paret kommit hem
efter sin bröllopsresa. Det är böner, förebråelser, vädjanden, små-
gräl, hetsigheter, obehagligheter och slutligen rena oförskämdheter
som växlas, och i själfva verket är stycket ett enda långt gräl.
Den äkta mannen, ett mönster af beskedlighet, vacklar mellan de
stridande och bildar i det hela taget en mycket slät figur, tills i
slutet af andra akten hans änglalika tålamod tar slut och han blir
ond, då han först får svärmor ur huset och sen systern, som för-
fattarinnan varit snäll nog att förse med en friare, så att hon får
en hederlig reträtt, hvarpå de nygifta få i ro njuta sin lycka och
den unga frun ställa som hon behagar. Något egendomligt vald
är styckets titel; den kan väl vara motiverad, ty mannen står ge-
nom hela stycket under två att ej säga tre tofflor; men detta är
väl i alla fall ej styckets vigtigaste punkt. Stycket uppfördes på
Dramatiska teatern första gången den 13 mars 1876.
Skådespelerskan och Elfvan äro ett par motstycken till hvar-
andra, eller snarare, det är samma ämne som i bägge behandlas,
och då det ligger sju år mellan bådas framträdande, ty den förra
uppfördes första gången den 18 dec. 1873 på Dramatiska teatern,
den senare den 11 sept. 1880 på Nya teatern, är en jämförelse
mellan dem i hög grad intressant. I verkligt innehåll, i fyllighet
och djup står den senare långt öfver den förra. Det allmänna
Så ae
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
