Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK DRAMATIK. 549
ket ett par af bipersonerna, som äro hufvudpersoner. En kvinna,
uppfostrad på det då gängse sättet, utan kännedom om sin andes
tillgångar, blott rmed syfte att bli hustru åt den man hennes för-
äldrar valt, har blifvit gift med en man, som är illiterat rådman
och tillförordnad borgmästare i en småstad, och som nu sträfvar
efter att bli ordinarie. Henne har emellertid lifvet utvecklat, hon
sköter både huset och arbetet för sin man, hvilken hon är betyd-
ligt öfverlägsen. Men han skördar alla frukterna häraf, och ehuru
hon i själfva verket är den verklige rådmannen och borgmästaren,
fastän hon aldrig synes, tar han mot alt hennes arbete som en
rättighet han har att fordra, är mycket angelägen om att vara
«herre i sitt hus> och bestämmer om alt: «det skall vara som jag
vills. Hans hustru låter sig nöja härmed, måste begagna list för
att hindra honom från att begå fel och göra dumheter, men det
kommer en stund, då hon uppreser sig. Det sker, då det är frågan
om hennes dotters lycka. Denna dotter har hon på grund af då-
varande förhållanden nödgats uppfostra på samma sätt som hon
själf blifvit uppfostrad. «Jag har bara haft eZ/ mål — att skydda henne
från de lidanden, som medfölja en vaknad intelligens, som inte får nä-
ring. Jag har hållit henne till strängt arbete, sökt förkväfva hvarje
spår till fantasi, hindrat blicken att höja sig öfver det alldagliga.
Jag har, så att säga, snört ihop henne, för att göra henne lämplig
för de trånga förhållanden, i hvilka hon lefver. Så blef jag hård
och kall — att det var mot det lif, för hvilket jag uppfostrade
henne, förstod ingens». Dottern är därföre rädd för modern, som
dock bakom skalet innerligt älskar henne, och hon har mera förtro-
ende för sin far, som är vänlig och tillgänglig mot henne, men som,
då det kommer till stycket, då det är frågan om att få en rik,
ehuru brutal och rå svärson, visar sig sakna all aktning för sin
dotters person, anser att hon med tack och glädje bör ta emot denne
friare och vill tvinga henne därtill, fastän hon älskar en annan
man. «Älskar! Är nu det ett ord i en sedesam flickas mun? Du
borde blygas» — utbrister han. Men nu, då det gäller hennes barns
hela välfärd, då visar det sig att moderns kärlek, trots det hårda ska-
let, är varm och äkta, då uppreser hon sig för en enda gång mot
sin man och för sin vilja igenom, ehuru hennes man, då han blifvit be-
segrad, vänder saken så, som skulle han ha öfvervunnit sin hustrus
motstånd. För öfrigt fins det representanter för andra kvinnoty-
per: den unga flickan, hvilkens enda mål det är att bli gift med
en rik man, lika godt hvilken, den gamla mamsellen, som svultit
på broderi och småbarnsskola, men nu lefver ganska godt på att
springa som hjälpreda och nyhetspost i hvart hus — de två enda
sätten att på hederligt sätt förtjäna sitt bröd, som stodo den tidens
kvinnor till buds, då de ej ville vara nådehjon och ej lyckats bli
genom äktenskap försörjda —, fruar som tyrannisera sina män och
sådana soni äro tyranniserade — en följd af en under sådana för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
