Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
550 SVENSK DRAMATIK.
hållanden nödvändigt uppstående brist på aktning för hvarandras
personligheter. Intrigen är nu nedlagd i förberedelserna till och
afspelandet af ett sällskapsspektakel, hvarvid många rätt roliga per-
sonligheter och scener komma fram. Perspnligheterna äro ganska
väl individualiserade och karaktärsteckningen öfver hufvud taget
god, ehuru några öfverdrifter åt det burleska hållet förekomma.
I Dömd, uppförd första gången å Kgl. Dramatiska Teatern
den 16 februari 1884, är det frågan om den olikhet i moral för
kvinnor och män, som det allmänna omdömet, åtminstone prak-
tiskt, erkänner. Det händer stundom att samma frågor, drifna
fram af samma stämning i tiden, af olika författare samtidigt och
på ungefär likartadt sätt behandlas. Så har samtidigt med Dömd
framkommit det samma ämne behandlande skådespelet £n skan-
dale af den unge danske författaren Benzon. Samma sedliga fel-
steg, begånget af en man och begånget af en kvinna, ställes un-
der världens dom, världen förlåter mannen, ja anser hans hand-
lingssätt helt i sin ordning, under det att den icke kan vara hård
och tung nog i sin dom öfver kvinnan. Men vi:’hålla oss till
Dömd. En ung kvinna Valborg har, oerfaren samt ensam 1 värl-
den med en blind moder, träffat den unge Sixten Björnklo, och
mellan dem båda har uppstått en kärlek, å hennes sida så varm,
innerlig och hängifven, att hon, då hon fullt och fast tror på ho-
nom, ej kunnat neka honom något. Men så har han farit sin
väg, hon har begifvit sig till sin mor och lefver där med henne
och sin späde son, i fast tro, att Björnklo skall uppfylla sitt löfte
att gifta sig med henne, då hans arfsangelägenheter blifvit ord-
nade. Men det dröjer, hennes bref besvaras ej, hvarför hon slut-
ligen, men altjämt med tro på honom, reser till Stockholm för
att finna honom åter och lyckas här få plats såsom guvernant i en
professorsfamilj, hvaraf professorn, hans fru och dottern Gertrud,
när stycket börjar, befinna sig på en badresa, och hemma fins en-
dast en ung slägting i huset, Gertruds hemliga trolofvade Olof,
kandidat och «detroniserad arftagare>, den lille sonen Ivar och en
gammal halftokig moster Lisen. Nu kommer emellertid familjen
hem och med dem Gertruds fästman, som just är kapten Björnklo.
Olof, som gynnats af professorskan, så länge han varit utsedd
arfvinge till en större förmögenhet, får nu, när denna utsigt är
slut, af professorskan afsked. Han skall ej för ett flyktigt tyckes
skull uppgifva sin framtid som vetenskapsman, och när saken stäl-
les i denna belysning förmår Gertrud lätt att äfven offra honom.
Här mötas nu Björnklo och Valborg. Hon vädjar först till sin
kärlek, men den har fullkomligt slocknat hos Björnklo, sedan till de
löften och eder han gifvit; men han svarar:« Det var icke jag. Det
var den eleganta odågan, kapten Sixten Björnklo, tredje sonen i
familjen. Hufvudmannen för den nobla ätten kan omöjligen gifta
sig med en» — -— — «Med en — hvad —h utbrister Valborg. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
