Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖFVERSÄTTNINGAR FRÅN SAMTIDA FRANSKA SKALDER. 0603
Ack! efter dagens tunga värf vill mångens styrka brista,
De lyckas komma öfver dock de första som de sista.
Ren är blott skarans höfding kvar, beredd att öfvergå.
För sent! Af en fientlig hand han återhålles då.
— «<Säg, gubbe, är det möjligt här att floden öfvervada?
«Så svara strax, ty tiger du, blir det din egen skadå!»
— «Nej, han är sina tolf fot djup.» — «Nå, det vi vilja se.» —
Af sänkta pipor tvingas han i vattnet sig bege. |
Till höften knapt det honom står, men för hvart steg han tager
Han ständigt under vattnets bryn alt längre ner sig drager.
Re’n har det nått till bröstet opp, ty bortom flodens våg
Han ser så längsamt skrida fram de trötta vänners tåg ...
Med sluten mun, han känner re’n, hur hemskt i örat brusar
Likt själaringning, när ditin en vattenstråle rusar.
På knä han står. Kring pannans hvalf en ring af skum sig ter,
Som häret hvit . . . Nu intet mer man öfver ytan ser.
Ett ögonblick han lefver än af luften i sin lunga
Gevären lyftas åter opp, som legat hotfullt tunga:
Då höjs — o fromma barnatro! — ur böljans djup igen
En hand, som korsets tecken gör och sjunker sakta se’n.
En hjälte kalla vi den man, som modigt möter faran
Vid krigstrumpeters gälla larm, som äggar krigarskaran:
Hur nämna dig, som denna stund, när ingen trumma ljöd,
I enslig kamp förstod att dö en sådan hjältedöd?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
