Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID BRASAN. 615
ANNA.
Jag är inte ledsen på någon.
CARL.
Inte på någon, och ändå på allting! . . . Du är dålig
. Jag går efter doktorn.
ANNA.
Nej du, jag är rask, alldeles rask, mycket raskare än du
och ni allesammans, — det är just derför jag är ledsen.
CARL.
Det har jag ännu aldrig hört talas om, — att sitta med
händerna för ögonen och sörjer öfver, att man befinner sig
så bra. Det trodde jag tvärtom just var den första orsaken
dertill, att man befann sig i ett utomordentligt godt humör.
ANNA.
Hvad hjelper det, att jag är i godt humör, när alla
andra äro så sura som äppelkart?
CARL.
Var det mig den artigheten gälde?
ANNA.
Dig och er allesammans.
CARL. |
Er allesammans! . . . Det är ett förfärligt sätt, ni frun-
timmer. har att generalisera på. Det heter jemnt hos er:
allesammans, aldrig, alltid! Men när man går er in på lifvet
och vill, att ni skall tydliggöra, hvad ni menar, — jo tack!
Då tar m till flykten och kryper öfver första plank ni har i
närheten.
ANNA.
Jag kryper inte öfver plank; jag har aldrig i mitt lif
krupit öfver något plank!
CARL.
Du svarar aldrig bestämdt på någon fråga.
ANNA.
Aldrig?
CARL.
Du har för det mesta den vanan att inte vara uppriktig,
när man frågar dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
