Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
616 VID BRASAN.
” ANNA.
Du blir så rysligt häftig, när jag är uppriktig.
CARL.
Försök bara en gång! ... Var nu en god och snäll
liten hustru, och säg mig, hvad du har på hjertat, och hvem
det är, som är så sur som äppelkart!
ANNA.
Jag tycker, att det hela är så sorgligt.
BARL.
Det hela! . . . Hela lifvet?
ANNA.
Ja, hela lifvet.
CARL.
Vårt äktenskap till exempel?
ANNA.
Ja — det med!
CARL, (går häftigt upp och ned på
. golfvet.)
Tänkte jag inte det! ... Du är led vid mig, led vid
mig efter bara tre års äktenskap. Hvad skulle du med mig
att göra? Du, som var en liten féterad och bortskämd flicka,
van att ta lifvet lätt, — hvad skulle du med en fattig em-
betsman som jag? Du passar inte till att tänka på mat och
dryck, att stoppa strumpor och räkna tvätt, — att inte tala
om allt det besvär, du har med de två små! Nej, jag borde
ha vetat det. Jag borde ha förstått, hvilka pretentioner de
unga damerna ha nu för tiden. De lära sig alla möjliga,
nyttiga och onyttiga saker, och de kan teoretisera så som
trots någon tidningsherre; men att dela det dagliga hårda
arbetet med en fattig karl och finna sin glädje deri, dertill
duger de inte längre . . . Du vill naturligtvis helst vara fri
från mig, och du ska! bli det.
ANNA.
Ja men, Carl!
CARL.
Jag säger dig, att du seal! bli fri . . . . Hvad är dina
vilkor? Hur vill du ha det?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
