Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAKART. 629
fordrade intet mera än en öfverväldigande dekoration, och
man lät inbilla sig att detta var stor konst.
Ögonfägnad vore rätta ordet för hvad det i sjelfva ver-
ket var. En ögonfägnad, lika skadlig för den sanna konsten
som det filosofiska omåleriska idémåleriet var i sin naturlöshet.
Som dekoratör hade Makart sin styrka, det ses ej blott
af hans allegorier till smyckandet af Dumbas bostad och
af Abundantiabilderna, utan det framgår klart af alla hans
målningar. I museerna sätter man dem helst i någon trapp-
uppgång, der de bilda fonden och täcka en stor väggyta.
Och ser man dem i en vanlig utställningssal flyttar åskåda-
ren dem gerna i fantasien in i en hel annan omgifning, fäster
dem som väggfylnader i något väldigt renässansgemak, der
de sitta infattade mellan präktiga boiseringar, mellan djupa
farger, belysta af stora fönster med vapensköldar målade på
glasrutorna. Der skulle de göra sig ypperligt dessa dekora-
tionsbilder, hvilkas mål är att tjusa ögat och hvilkas kärna är
alls ingen. Såge man dem der, skulle man ej tänka på om
det målade var så natursant eller icke, utan endast glädjas åt
att det klädde väggen så förträffligt.
Piloty försyndade sig redan genom att på innehållets, ka-
raktärens bekostnad framhäfva det yttre skalet. Det blef
litet af teaterscener af hans taflor. Makart fortsatta på den
vägen, och det blef praktscener han målade, scener som
onistra af lysande färg, men der, som Georg Brandes yttrar,
«draperierna städse äro bättre målade än de figurer som bära
dem, och der dessa figurer göra intet annat än stå modell,
vilja intet, känna intet, göra intet>.
Just af sistnämda orsak bli hans taflor torra och intet-
sägande, trots den vidlyftiga apparaten. Makart framstälde
gerna den nakna kvinnokroppen, men känslan för den nakna
formen törs man knappast påstå att han haft, ty i så fall
skulle han ej behandlat den så legert. De nakna krop-
parne äro alltid det sämst målade på hans taflor. Sundhet,
verklig styrka, lifsglädje spåras ej hos hans figurer. Det är
teaterflickor, som gå klädda i köttfärgade trikåer, hvilkas
köttfärg till och med är något tvifvelaktig ibland. Man har
hört uttrycket att Makart, som så många gånger målat det
Ny Sv." Tidskr. 5:te årg:s 10:e häfte. 43
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
