Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
|
EN SOLNEDGÅNG. 641
Två unga damer ur medelklassen, temligen elegant utstyrda,
gingo nu pratande förbi. Vid deras sida trippade en liten gosse,
utpyntad som en dresserad hund och hållande i handen en liten
gummiballon, på hvilken stod att läsa: Au Louvre.
eJag kan försäkra dig, min käre vän», sade den ene af de
båda damerna till den andra, «det var mycket dumt af dig att
köpa svenska handskar i dag. På lördag blir der utställning i 8072
Marché — — Du kunde der haft tillfälle — -—>
Utan att bekymra sig om dessa tokor eller någon annan gick
solen fortfarande ned med kunglig ståt och värdighet. Nu rörde
den nästan vid glashvälfningen på Industripalatset, som flammade
likt ett diamantberg. Himlahvalfvet hade förändrat utseende. Fort-
farande klart 1 öster, antog det en mörkare färgton, under det att
i vester långa violettfärgade moln, kantade med guldfransar, stan-
nade orörliga i en fördjupning, blå som turkosen.
En tjock kapten och en spenslig husarlöjtnant i åtsnörda
uniformer kommo nu från kavalleriqvarteret, släpande sina sablar
på trottoiren, och stannade ett ögonblick vid ingången till kafféet.
«Jag är alldeles säker derpå, herr kapten — — Löjtnant
Tardieu kommer med på utnämningslistan i Januari. — Han har
då en riktig bondtur.>
«Godt! men jag kan försäkra er, att han icke är i tur att
befordrass> — |
«Det är ganska lätt att förvissa sig om den saken — –- Låt
oss se efter i rangrullan.> |
De trädde in i skänkrummet, dit för öfrigt absinthtimman
kallade dem.
I detta ögonblick dök den lysande himlakroppen. undanskymd af
träden borta på Champs-Élysées, ned under horisonten, och plötsligt
fördunklades allt. Inom några ögonblick blefvo boningshus och palats
dystra och mörka, som hade de åldrats i hundra år; de höstliga
trädkronorna, hvars toppar nyligen strålat i solskenet, antogo en
dyster färgton, liksom af rost; foglarnes konsert fortfor en minut
med aftagande styrka, derpå tystnade den. En kall vind blåste
från norr och for, lik en saknadens suck, genom rymden.
Men lydig den lag, som fordrar, att alla ljuskällor före sitt
slutliga utslocknande ännu i döden kasta en mera lysande glans
från sig, utvecklade samtidigt den redan försvunna solen i det
hörn af himlen, der ännu ett återsken af henne dröjde
qvar, all skymningens praktfullhet. Nedåt Concordebron öfver
floden öppnade sig i horisonten en grotta af juveler, som förde
tanken tillbaka på ingången till de underjordiska hvalf, i hvilka
Asiens despoter nedgräfde sina skatter. Omkring denna glödande
härd hopade sig molnen, oatbrutet vexlande i färgskiftningar och
former. Först grupperade de sig som en kedja af guldberg; derpå
brast kedjan och en arkipelag af små rubinfärgade öar simmade i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
