Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4 s
Mot dessa hr Edfeldts tolkningar af Boströms filosofi har
jag anmärkt, att de förvandla Boströms idélära uti ett slags
polyteism, och dessutom icke blott stå i strid med Boströms
förklaring af den sinliga, i tiden och rummet varande verlden,
utan i själfva verket göra denna förklaring omöjlig. Bo-
ström yrkar visserligen, sade jag, att de lefvande idéer eller
förnuftiga väsenden, som utgöra det gudomliga medvetandets
bestärhningar, äro — så vidt de tänkas af Gud eller hänföras
till hans själfmedvetande — rent ideella i hela sin indivi
duella bestämdhet !), men Boström yrkar däremot icke att de
gudomliga idéerna ega samma oändlighet som Gud själf. Bo
ström antager fast mera, att de gudomliga idéerna, ehuru de
från formell synpunkt ega samma fullkomlighet som Gud, likväl
i visst afseende äro behäftade med relativitet och sålunda blott
relativt oändliga, under det att Gud -— såsom jag uttrykte
mig — är absolut oändlig ?). Yag drog häraf den slutsatsen,
att äfven människan, sådän hon hör till Guds osinliga verld,
är ett ändligt väsende.
Till stöd för denna min uppfattning af Boströms lära åbe-
ropade jag först principium identitatis indiscernibilium. Af denna
följer nämligen, såsom ock Boström med skärpa framhåller,
att, om flere väsenden antoges hafva samma oändlighet som
Gud, så skulle de icke kunna särskiljas från honom och från
hvarandra, utan skulle för tanken sammanfalla till ett enda väs-
ende 2). Det oändliga tillåter ingen pluralis. Vidare fäste jag
uppmärksamheten därpå, att — såsom ock Boström uttryckligen
1) Jfr min kritiska uppsats i första häftet af Ny Svensk Tidskrift för
1884. ss. 46 o. f., 58, 59, 60, 61, 62. (i separataftrycket ss, 19 o. f., 31 o.
f., 33, 34, 35).
2) Hr Edfeldt klandrar uttrycket «absolut oändlig» (hvarmed jag velat
beteckna motsatsen till relativt oändlig) såsom både i och för sig mindre
lämpligt och såsom dessutom stridande mot Boströms terminologi. Jag vil:
därföre omnämna, att detta uttryck af mig begagnades i den kortfattade
framställning af Boströms idélära, som förekommer i min afhandling com
religionens betydelse och förhållande till filosofien» (Lund 1854 ,ss. 39—41’,
och att denna framställning fullständigt gillades af Boström, hvilken genom
läste den både i manuskript och sedermera i tryck. Jfr Boström, Skrifter
II s, 265, där det uttryckligen talas om «absolut oändlighet».
3) Jfr Boström, Skrifter I. s. 251.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
