Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
Ad
«mom sig», likasom han identifierar bägge delarna med väsen-
denas betraktande «formaliter» !).
På sid. 30 i hr Edfeldts skrift finner man honom göra
den anmärkningen mot sin motståndare (Nyblzeus), att denne
skulle tillägga Gud i visst afseende väsenlösa förnimmelser,
emedan [enligt den mig tillagda åsigten] «en relativ differens
eller motsats finnes emellan hvad lifsformerna [väsendena] äro
i och för sig själfva och hvad de äro i och för Guds med-
vetande». På nästföljande sida (31) yrkar hr Edfeldt: «Men
ha de ändliga väsendena ingen egen bestämdhet och intet
själfständigt lif i och för sig själfva i dess åtskilnad frän deras
lif och vara i och för Gud såsom hans bestämningar, celler
sammanfaller deras lif och tillvaro för sig själfva med deras
lif och tillvaro i och för Gud och såsom innehåll hos honom,
så äro de icke häller några verkliga väsenden, utan endast
accidenser, modifikationer eller uppenbarelseformer af en verlds-
substans». — VWVäsendenas differens från hvad de äro i och för
Gud eller såsom Guds idéer skall således, enligt hr Edfeldt,
å ena sidan göra dem väsenlösa, men likväl å andra sidan
vara ett vilkor för deras själfständighet!
Det erkännes af hr Edfeldt på sid.’ 17 i hans polem-
iska skrift, att väsenden, som hafva samma innehåll eller
positiva bestämningar, sammanfalla till ett enda väsende, men
han bestrider i alla fall mitt yrkande, att tvänne väsenden,
som hade samma oändlighet eller samma absoluta fullkomlig-
het skulle — om man’ på försök ville antaga tvänne sådana
— sammanfalla till ett enda. Hr Edfeldt tyckes sålunda icke
inse, att den antagna lika oändligheten eller fullkomligheten
hos väsendena mäste tänkas bero därpå, att de äro absolut
lika i sina bestämningar eller egenskaper, så att ingen be-
1) Edfeldt, p. anf. st. s. 3.: «Angående Gud och hans bestämningar
har jag vidare i min skrift framhållit, att de väsenden, som innehållas i
Guds enhet enligt Boström äro, när de betraktas inom sig själfva (for-
maliter) eller när de ses i Gud såsom momenter af hans själfmed-
vetande ...... » Pp. anf. st. s. 19. «Här säges, att Guds eviga idéer
alla ock själfva äro till formen, — d. v. s. när de betraktas inom sig
själfva eller så, som de äro, när de ses ifrån Gudomlighetens synpunkt
— absolut lefvande» etc. — Jfr p. anf. st. s. 21,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
