- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1884 /
40

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

40

Genom den undersökning, som jag anstält rörande hr
Edfeldts uppfattning af Boströms idélära och därmed samm-
anhängande förklaring af den sinliga verlden, torde det kunna
anses vara till fullo ädagalagdt och bevisadt, att den inled-
ningsskrift, hvari hr Edfeldt först framstälde de åsigter, som
utgjort föremålet för vår tvist, är egnad att i visst afseende
missleda läsaren af Boströms arbeten eller att väcka helt och
hållet falska och oriktiga föreställningar om grundtankarna i Bo-
ströms metafysik. Att en protest uttalades mot hr Edfeldts
tolkning af dessa grundtankar, syntes mig därföre vara alldeles
nödvändigt. Dock beslöt jag icke förr att offentligen framlägga
en sådan, än sedan jag enskildt (i bref) meddelat hr Edfeldt mina
betänkligheter och ifrån honom erhållit ett afvisande svar. Hr
Edfeldt har själf erkänt, att den anmälan af Boströms skrifter,
hvari mina kritiska anmärkningar fingo sin plats, var hällen
i en mot honom välvillig anda. Jag tror knapt att någon läs-
are af hans svar skall säga, att detta bär prägeln af aktning
och välvilja för motståndaren. Tvärt om har hr Edfeldt upp-
trädt med en dogmatisk myndighet, och i sin argumentation
gått till väga på ett sätt, som i hvarje sakkunnig och opartisk
domares ögon bör befria mig från all skyldighet att vidare
med honom inlåta mig i vetenskaplig diskussion.

och oredigt och sålunda i det afsendet relativt ofullkomligt. Detta bar
sin grund däri, att hvart och ett annat väsende än det högsta
är ändligt, och, ehuru till formen i och för sig själf fullkomligt, likväl
till innehållet rela:ivt ofullkomligt, när det jämföres med de högre och det
högsta; ty det visar sig då hafva endast ett visst lägre mått af perceptions-
kraft, hvilket beror af dess eviga plats i väsendenas system.» — s. 279.
Af denna orsak tala vi här endast om den sinliga verld, som existerar omed-
elbart i och för oss; och att denna har den allmänna bestämningen af rela-
tivitet visar sig lätt, när man betänker, att han a) (förutsätter hela den
osinliga verkligheten, b) förutsätter vår mänskliga andes eller
idées ändlighet ...... » 8 488. «I ett system eller en organism
måste de momenter, som till samman utgöra dess innehåll, vara i för-
hållande till det helamer eller mindre ofullkomliga, och så
vida de äro lefvande eller själfmedvetande, äfven i samma af-
seende mer eller mindre ofullkomligt förnimmandes».

Axel Nybleus.
OO
Rättelser:

På sid. 5 rad. 12 uppifr. står: den kan utan blott läs: den kan blott
9 »” I6 18 » ställa läs ställe.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 14:09:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1884/0702.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free