Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
relativa), och såsom sådana förnimma den absoluta verlden
på ett ofullkomligt sätt eller så, att denna för dem visar sig
såsom en sinlig, i tiden och rummet varande verld !). Huru
motsägande denna hr Edfeldts försäkran i sig själf är, inses
genast, så snart man besinnar, att väsenden, som skola hafva
samma oändlighet eller absoluthet som Gud, ock böra vara
lika fullkomliga subjekt som han, och således vara fria från
all ofullkomlighet i sitt förnimmande, eller m. a. o. ega ett
till formen och innehållet absolut fulländadt vetande. Att låta
oändliga personligheter hafva ändlig förnimmelsekraft, är lika
orimligt som att låta ändliga personligheter vara utan all änd-
lighet eller inskränkning 1i sitt förnimmande. Klart är dess-
utom, att, om det ligger i begreppet af de väsenden, som ega
samma oändlighet eller absoluthet som Gud, att de eför sig
själfva eller för sitt eget medvetande äro entia relalivar, så
borde det ock ligga i Guds begrepp, att han för sig själf vore
ett «ens relativum. Endast någon underbar tillfällighet måste då
hafva räddat Gud från att dela de öfriga «absoluta väsendenas>
öde! — Vid öfvervägande af dessa motsägelser äterföres jag
till den förut gjorda anmärkningen, att hr Edfeldt blott ur erfar-
enheten upptagit det faktum, att sinligt förnuftiga väsenden
finnas, och att han stält dessa väsenden bredvid sina eenta abso-
Zuta> under förklaring att de förra äro substantialiter identiska
med de senare. Hr Edfeldt söker visserligen att skjuta ifrån sig
denna anmärkning genom att hänvisa till sidd. 275—281 och
488 i andra delen af Boströms skrifter, men om man följer
denna hänvisning finner man att, så vidt det på dessa sidor är
fråga om förkaringen af den sinliga verlden, denna förklaring
just är den, hvilken jag ofvan angifvit såsom varande Boströms ?).
— sr On mn
1) Edfeldt, p. anf. st .s. 24. Jfr inledningsskrift. till Boströms arbeten s. 3.
2) Boström, II. s. 276 (slutet) o. f.: «Då det ursprungliga innehållet i
hvarje förnimmande själfmedvetande — Gud och hans rena idéverld —
ej kan af det ändliga väsendet förnimmas med absolut klarhet och tydlig-
het, så måste det i och för detta visa sig såsom någonting mer eller mindre
(motsatt) annat, än hvad det är i och för sig själft (i sin sanning eller för
Gud) ...... ». Endast det oändliga förnuftet eller Gud kan förnimma
sig själf, och därigenom alt annat, absolut klart och sant; alla andra måste
förnimma sig själfva, och därigenom alt annat, mer eller mindre dunkelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
