- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1885 /
65

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRE MODERNA FÖRFATTARE.

65

Och så dör Valentin, och madame de Cintré går i kloster.
Boken slutar med ett liknande motiv sona det, hvarmed den
börjar. Newman har flytt från Amerika för att öfvervinna en känsla
af hämnd på en motståndare, som han var nära vid att på ett
känbart sätt kunna skada. Han tar då sin tillflykt till Europa,
för att slippa ifrån denna lumpna känsla och sysselsätta sig med
andra saker. Då han lemnar Paris för sista gången, är det efter
att ha bränt upp det papper, som kunde ha skaffat honom hämnd
på familjen Beliegarde.

Den amerikanske författarens hjelte är framför alit en god
man, en man, som tänkte, att »ord äro handlingar, och
handlingar steg i lifvet, och att, då det gälde att taga steg, allt
hoppande och skuttande borde öfverlemnas åt fyrfotingar och
utlän-dingar», — en sund, allvarlig, humoristisk, ädel man, — en
sådan menniska, som man önskar det skall finnas många af. Och
då våra literaturer i norden alls icke ha att bjuda på något
liknande, får man trösta sig med, att detta species af menniska
säkert finnes i Amerika.

Öfversättningen är utförd med mycken pietet och återger
till full tillfredsställelse författarens omvexlande, karakteristiska
språk. Man måste önska, att den svenska allmänheten ville fullt
uppskatta, hvilken eröfring den gjort i öfversättningen af James
J:rs ^Amerikanen».

* *

*



n.

Nftr en målare utför en bild efter naturen, brukar man anse
det som en förtjenst, alt man strax kan se, hvad den föreställer.
Skulle man kunna tänka sig, att en konstnär målat en tafla,
hvarom den ene sade: »det är naturligtvis en ko», och hvarom
den aad*e med lika stor säkerhet påstod: »nej, det är ju klart,
att det skall vara en väderqvarn», — så vore detta ett
tvifvelaktigt bevis på taflans Tärde.

Inom literaturen har man hittills haft enahanda
föreställningar. Ju klarare, ju mera lefvande och direkt en skald har
kunnat meddela sina tankar åt läsaren, desto tydligare har det
för oss rarit ett bevis på, att han var mera begåfvad än vi
andra, alt han verkligen var en skald.

Denna uppfattning af diktkonsten synes för ögonblicket
alldeles ha gått ur mode hos oss, sedan Henrik Ibsen
sysselsätter sig med att sätta ihop gåtor, som vi andra skola gissa.
Man kan bestämdt säga, att den första anmärkning, som en ny

Ny Sv. Tidskr. 6:te årg* i:a häfte. 5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 14:09:53 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1885/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free