- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1885 /
69

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRE MODERNA FÖRFATTARE.

69

är ju egentligen också för dem han skrifver. Hans menniskor
äro allesammans teaterpersoner, och de få först efter
solnedgången sin egentliga tillvaro. Skådespelarne veta, att en fårg,
hvilken är så starkt pålagd, likasom smink, först tager sig något ut
i gasbelysning, och de veta, hvilken effekt dessa uppdrifna
repliker komma att göra på tiljorna. Genom sin dramatiska eller
snarare sceniska verkan taga alltid Ibsens stycken publiken med
storm. När man sofvit på saken, förstår man först, att verkan
af dem är teaterillusionens, och efter ett par år kunna de
vanligen icke spelas mer; ty endast de skådespel, som likna lifvet,
ha också ett långt lif för sig.

Imellertid är det ju så, att en stor del menniskor endast
vilja intresseras; medlen fråga de icke efter och resultatet af dem
icke heller. I verkligheten är det visserligen så, att en
menniska, som endast baktalar alla sina medmenniskor, icke just blir
ansedd för någon mycket ädel person. Inom den literära
verlden tyckes det, som om en annan moral skulle gälla. Der tål
man att bli dömd af en despot, som aldrig dömer rättvist,
emedan han icke har den minsta aning om, hvad kärlek vill säga.
* *

*



hl

När man från Ibsen kommer till en skald som Turgenjef,
är det som att komma från ett långgrundt vatten, der man
oupphörligt kände den närliggande stenbottnen under fötterna, ut på det
vida, bottenlösa hafvet.

Alla Europas folk ha nu, hvar på sitt tungomål, lofsjungit
Turgenjef, vår samtids store diktare. Deras uppfattning af
honom varierar naturligtvis något efter den olika folkkarakter, som
uppfattar honom, men alla äro ense om en sak, att han alltid är
fullkomlig, att han icke. skrifvit en rad, som kunde vara bättre
eller annorlunda. Hos honom är allting organiskt, sant och äkta.
Han är en författare, om hvilken man kan säga, att han aldrig
skrifvit något medelmåttigt. När han framställer en menniska,
känner han henne i botten. Han har studerat sina personers
naturel och familjeförhållanden, deras vanor och böjelser, deras
fel och dygder, deras utseende, deras sätt att tala, kort sagdt,
alla de mångfaldiga olikheter, som samverka för att skapa en
personlighet. Och dock — när han visat oss huru noga han
trängt in i hvarje detalj beträffande personen, lemnar han liksom
en utsigt i fjerran öppen, ett vidsträckt spelrum för läsaren att
sjelf gissa och ana. Det finnes öfverallt ett ändlöst perspektiv

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 14:09:53 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1885/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free