- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1885 /
71

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRE MODERNA FÖRFATTARE.

85

har skapat ett helt folk af utpreglade personligheter, alla så
sjelfständiga, så olika; och ehuru de tillhöra samma race, ofta
äfven äro representanter för samma klasser inom samhället, äro
de dock aldrig upprepningar, utan ständigt nya individer.

Hvilken af hans böcker man skall framhålla som den
betydligaste, àr omöjligt att bestämma. Hvar för sig är på sitt
sätt den betydligaste, de äro alla mästerverk, men hvaije läsare
har ju rättighet att känna sig mera tilltalad af ett ämne framför
ett aimat, och en af Turgenjefs allmännast omtyckta historier är
må hända denna »Elena», som nu införlifvats med den svenska
literaturen.

Öfversättaren är en förtrogen kännare af det ryska språket,
— och hvilken oändlig skilnad det är mellan att få en direkt,
förträfflig öfversättning från originalspråket och att läsa
öfversättningar på andra hand från tyska eller franska öfversättningar,
skall man kunna göra klart för sig, om man genomläser de
högst medelmåttiga öfversättningar af Turgeajef på danska, som äro
gjorda på andra hand. I den föreliggande svenska öfversättningen
af >Elena» har man hela friskheten af en direkt återgifvelse efter
originalet, och till ©ch med när man befinner sig i den
olyckliga ställningen att sjelf icke kunna läsa ryska, kan man tryggt
säga, att en bok, som eger ett så lefvande, så fint, så gripande
språk, måste vara ett förträffligt öfversatt arbete, för hvilket man
icke nog kan vara öfversättaren tacksam.

Berättelsen handlar om en ung qvinna, som är född och
uppfostrad i en gammal adlig familj. Hennes mor är en
godmodig, ytterst svag och tämligen sentimental dam. Hennes far
är en af dessa despotiska narrar, som tyrannisera sin omgifning,
mattar sig med att betrakta sin egen förträfflighet och lefver ett
eländigt, utsväfvande lif, hvilket icke hindrar honom eller rättare
är orsaken dertill, att han med stor, upprörd stränghet dömmer
andra.

Elena sjelf är en ung qvinna, hvars hela själ längtar efter
att kunna hängifva sig åt någon eller något, som hon riktigt han
beundra och tro på. Då två af hennes unga vänner tala om
henne, säger den ena: »Hon är dotter till den der Nikolej
Ar-temjevitsch! Kom nu också och tala om slägtskap och
blodsband! Och är det inte just det löjliga, att hon är hans dotter,
så upp i dagen lik honom, och lik modern, Anna Vasiljevna. Jag
värderar Anna Vasiljevna af allt mitt hjerta, hon är min
välgörarinna, men i alla fall, en höna är hon. Hvar i all verlden har
då Elena fått denna själ ifrån? Hvem har tändt denna eld hos
henne?» — De ryske unge män, hon umgås med, kunna icke
tillfredsställa hennes fordringar på en man, och det är visst icke
utan orsak, Turgenjef måste skaffa henne det drömda idealet i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 14:09:53 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1885/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free