Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRE MODERNA FÖRFATTARE.
73
har tegat, det tiger ännu». Hennes kärlek har varit allt för
upprigtig, allt för sann, för att hon skulle kunna ångra den, och
<lå hon mister sin älskade, är hennes lif förbi.
Och denne heros, som hon funnit, huru mensklig är han
icke! Det är ingen vacker karl, ingen fysiskt stark person, men
en man med en jernhård kraft, som ofta visar sig i
egensinnighet, stundom i förakt. Han är också en karakter, hos hvilken
sanningen är det förherskande i allt hans sträfvande, och det
är detta, som imponerar på Elena.
Han gör en resa för att bilägga ën tvist mellan två fattiga
landsmän. Tvisten gäller en obetydlig penningesumma. Det
fins ej minsta prål eller vältalighet hos honom. Allting ligger
i honom så djupt, att endast den, som ser så djupt som Elena,
förstår, hvilken man han egentligen är. Då Elena och han ha
sitt första långa, allvarliga samtal och Insarof talar om Bulgarien och
sin personliga olycka — turkarne ha nämligen dödat hans båda
föräldrar — säger Elena: »Ni älskar då så mycket ert
fosterland?» Han svarar: »Det får tiden utvisa. Ja — när någon af
oss dött för sitt fosterland, då kan man säga, att han
älskade det.»
Dmitrij Insarof är en man utan talanger, utan egentlig känsla
för skönhet, utan något vinnande eller smidigt i sitt umgänge
med menniskor. Han är den största motsats till en annan ung
man, som svärmar för Elena, bildhuggaren Sjubin. Turgenjef
har med en underbar mångfaldighet skildrat denne unge man,
som alltigenom är en konstnärsnatur. Det är en högst
begåfvad yngling, öfverfall af qvicka infall, säker i att uppfatta och
bedömma andra och med stor talang för sin konst. Men han
är helt och hållet beherskad af sin fantasi och af alla möjliga
olika stämningar, hvilka jaga hvarandra som böljor öfver hans
lockiga hufvud. Han är vexelvis lycksalig, melankolisk, bitande
satirisk, barnsligt vek, och ehuru han sällan vet, huru mycket
han egentligen i verkligheten känner, och huru mycket blott är
fantasirörelse, har han dock klart för sig, att han är en tämligen
opålitlig och ytterst svag karakter, och han kan bättre än någon
gäckas med sig sjelf.
Hans uppfattning af det tomma och eländiga hos Elenas
far, som är hans umgängesvän och rummelbroder, och som han
djupt föraktar, är lika klar som hans beundran för det ädla hos
Klena, som hans känsla i det hela för allt vackert och godt.
Han kan blott icke realisera det i sitt eget lif. Han. kan se det,
tala om det, framställa det i sin konst, men han sjelf fortfar att
vara samma fladdrande fjäril, som allra helst flyger från den ena
njutningen till den andra,
Han uppfattar också mycket väl Dmitrij Insarof och visar
detta bäst i en förträfflig byst, som han gör af honom, men han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
