- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1885 /
85

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVENSK NOVELLISTIK.

5

vilja säga, att, om Iris är snäll och Iris har en kyss ledig, bör hon
skynda att ge den åt Ernst, såsom en belöning för hyllningen af
en så alt igenom fin bok som dessa Profiler.

En annan bekantskap, också värd att göras, är herr Johan
Nordling, som redan bortlagt psevdonymen Halvor Grip,
under hvilken han i fjor började sin litterära bana. Han har ej
så obetydligt tycke med herr Lundqvist: ett i allmänhet godt
val af motiver, psykologisk blick, mycken ledighet och elegans
i formen. Den gamle kusken, Hvarför hon gråt, En hjärtesak,
Ut ur boet och På vårsidan äro små utmärkt väl genomtänkta
och genomarbetade stycken, hvilka göra herr Nordling all heder och
som antagligen med nöje skulle signeras af författare med redafl
stadgadt rykte. Visserligen är icke alt lika bra; men det är väl
fallet med något hvar, att man lyckas bättre med ett än med
ett annat, och allra minst kan man vänta af en så pass ung
man, som nyss fylt sina tjuguett år, att han skulle kunna vara
fullkomligt jämn öfveralt. Så skulle man kunna anmärka, att
den manliga hufvudpersonen i Dolce far niente väl ofta
använder vissa stereotypa uttryck och svordomar, och att han för
öfrigt är mer än lofligt fadd eller, rent ut sagdt, narraktig, så
att Greta icke gärna borde ha låtit dåra sig af honom, så framt
hon icke själf haft i sig mera af stadsbarn och schweitzerifröken än
af en enkel, okonstlad bondjänta och fiskareflicka, som hon ju
borde vara. Detta stycke är således i mitt tycke något svagt,
och jag är ej häller rätt säker på, huruvida icke författaren i
Tro och otro kommit något litet på sidan af det rätta: kvinnan
är nog bra på sätt och vis, där hon låter hela sin förtviflan
brista ut i en alt förtärande låga, och jag tror för visso, att
mången kvinna verkligen kan uppträda så; men frågan är, om just
denna kvinna kan vara så reflekterad. Likaså förefaller prästen
nästan för jämmerligt ömklig för att vara fullt sann; meh det
är kanske möjligt, att sådana finnas: så mycket värre då för dem I

Förläggarne hafva åt Dolce far niente gifvit en
synnerligen kokett utstyrsel, som väl harmonierar med namnet och
al-deles påminner om de täcka Bologna-upplagorna af Carducci, m. fl.

Lasciate ogni speranza, voi che intrate!

Så slutar, som bekant, öfverskriften på ingången till Dantes
Inferno, och detsamma skulle med alt skäl kunna sättas som
motto öfver herr Nordensvans Skuggspel. I själfva verket kan
nan knapt påträffa n&got hopplösare, än denna följd af
tjugufyra små bilder, åt hvilka författaren icke ens brytt sig om att

gifva särskilda namn, af det enkla skäl, skulle man nästan kunna

»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 14:09:53 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1885/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free