Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK NOVELLISTIK.
87
sig. Endast si mycket synes mig säkert, att herr Nordensvans
sista bok vittnar om en författare, den där icke kommit oskadd
ur den nyss nämda tragiska konflikten. Han tyckes ännu vara
patient, och därom vittnar redan denna nervösa, saccaderade
stil, som ingalunda är behaglig *). Låtom oss hoppas, att denna
sjukliga öfverretning må vara endast öfvergående och att
författaren snart må återvinna den själens helsa, som ändock är
det första vilkoret för att kunna prestera något verkligt godt.
Om således man skiljes från herr Nordensvan med
blandade känslor, men dock först och främst med den sympati, som
en ärlig sträfvan och ett ädelt sinne alltid inge, så är detsamma
icke förhållandet med herr Tor Hedberg och hans Högre
Uppgifter. Hvilka dessa egentligen skulle vara, torde det vara svårt
nog för litet hvar att komma underfund med; men visserligen
kommer man temligen snart på det klara med författarens egen
ståndpunkt i åtskilliga hänseenden. Volmer och Signe —
morbror och systerdotter — äro ute och spatsera en vacker
söndagsförmiddag på våren; alt är lif och rörelse i naturen, ^hela
vårens svällande, jublande lifsutveckling,. .. det var för dem, som
om deras eget väsende gick upp i detta jordens mäktiga
återuppväckande, som om de kände naturens brusande pulsslag drifva
blodet genom sina ådror. Då tillkom det plötsligt en känsla
af något främmande, något disharmoniskt, något som kröp i
deras nerver, skar i deras öron. Det döfva ljudet af aflägsna
kyrkklockor dallrade genom luften, förande med sig liksom en
ström af graf hval fsluft, som förpestade den friska morgonen».
Med denna bit naturskildring står karaktärsteckningen i full
samklang. Den gifte morbrodern blir kär i systerdottern, och hon
i honom; att hon icke blir förförd vid första tillfälle är ett rent
underverk, men altnog hon blir det icke; hon kommer upp på
sitt rum, får en ytterst orolig natt, och, när hon vaknar om
morgonen, har hon »sitt handlingssätt aldeles klart för sig; — hon
ville icke tänka mera, icke öfverväga mera, endast göra det, som
hon ansåg vara sin pligt; —**) det skulle ju dock icke gagna
henne, ödet skulle ju vara starkåre än hennes uppsåth
Som hon nu ansåg det vara sin pligt att resa, så gör hon sig i
ordning därtill och går, sedan hon väntat hela dagen, »väntat
med hela sitt sinnes brinnande, bäfvande åtrå, — men väntat
förgäfves» att träffa morbrodern, ned för att taga afsked af denne.
Nu, nu skulle det ske! — Nu, nu skulle det komma!» Men,
så märkvärdigt! det kom ingenting, och hon »var nära att skrika
till af harm och smärta.»
’) Exempel: * Charles har pannlugg och lena lockar. Klatschar med
en piska. Barbent med blänkande små stöflor". Sid. 5. Flera andra skulle
kunna anföras.
**) K ur si ver ad t af anmälaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
