Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLABAUTERMAN. 10I
Då skingrades vi med ett tungt farväl,
Förvandlade, styggt förbytta,
Och böljans laglösa barn vardt träl
Till seglares varning och nytta.
Jag klappar — klappar så ångestfull
Och tröttnar aldrig i värfvet
Och vakar och varskor för deras skull,
Som sväfva öfver förderfvet
Fast ej ett väsen af kött och blod,
Med menskan jag sörjer och lider.
Dess sorg skall dock slockna i tidens flod,
Min räcker i tiders tider.
En fridlös ande, jag känner qval,
Då menniskolycka krossas.
Ack finge jag rädda ditt hjertas val!
Ack kunde jag sjelf förlossas!
Att Timor går under — det är ett ord
Som oåterkalleligt skrifvits;
Men hur det går de hundra ombord
Att veta icke mig gifvits.
En enda man — den du önskar helst —
Ur nöden säkert jag bringar.
Ett ord af dig gör Adrian frälst
Och löser den träldom mig tvingar.
Ett ord — och din gosse du skåda skall,
Helt brun under blanka hatten.
Ett ord — och tusen års pröfning är all,
Och jag blir till skum på vatten. •
Men ödet ett offer af dig begär:
Kyss gasten med torskansigte!
Att rädda ur faran den du har kär
Med egen fägring du plikte!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
