Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TOO KLABAUTERMAN.
Du tycker jag är så grym och stygg —
Men, tro mig, jag var en annan
Den tid jag red på delfinens rygg
Med krans af sjögräs kring pannan.
Dä menniskobarnet för lifvet knöts
Till den förgängliga kroppen,
Mitt väsen för alltid sammangöts
Med böljan, med vattendroppen.
Än följde jag svallets yrande gång
Bland jubefaf bröder och likar,
Än bar mig dyningens sakta säng
Till grunda månljusa vikar.
I skimmer, svalka ^>ch vågmusik
Lycksalig jag fram vardt buren,
Naturen var skön och sig evigt lik,’
Och jag var ett med naturen.
Då vardt jag berusad af öfvermod
Och bröderna mina äfven.
Om njutning hviskade ljummad flod,
Som smekande smög bland säfven.
I skuggiga bugten, vid löiiligt bad,
Förstucko vi oss så gerna
Och summo in mellan vass och blad
Att röfva en dödlig tärna.
Och jordens söner, som fruktan band,
Med oss sina gudar ökte,
Och snöhvit vädur blödde på strand,
Der våra altaren rökte.
Men tempel och högmod föllo en dag.
En magt, den enda och ena,
Fördömde vår skönhets lockande drag
Och sade: går bort att tjena 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
