Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INTEEMEZZO.
BERÄTTELSE
af
Salvatore Farina.
Öfversättning
af
Hugo von Feilitzen.
Då vi inom kort torde återkomma til! en mera utförlig skildring af
Salvatore Farinas författarskap i allmänhet, meddela vi här såsom inledning
tiß en novell, som vi hemtat ur hans mest bekanta och mest helgjutna
arbete "Mio fi gli o" — en serie fint gjorda och varmt kända skildringar ur
fa-miljelifvet—, endast den lefnadsteckning, som Salvatore Farina i mars 1883 om
sig sjelf lemnat i ett bref till en förf. i Deutsche Rundschau (aug. 1884).
"Jag föddes", säger derstädes Farina, "den 10 januari 1846 i Sorso på
Sardinien. I Sassari besökte jag gymnasiet, och följde sedan min fader,
som var vice generalprocurator vid la corte d’appello, till Piemont. Min mor
dog redan, när jag var elfva år; ett år förut hade jag förlorat en bror, som
var äldre än jag; — min hembygds ö lemnade jag år 1860. I
Casale-Mon-ferrato besökte jag lyceet; i Pavia tillbragte jag de båda första, i Turin de båda
sista åren af min juridiska studietid och erhöll i augusti 1868 den juridiska
doktorsvärdigheten. Den 3 september samma år gide jag mig med min Christina,
som jag fick behålla i 13 år, och som med mig delade alla mina bekymmer, som
var vittne till mina små feberaktiga konstnärsrörelser, min rådgifvarinna och min
vin, som med ett ord har varit allt för mig. Min stackars hustru dog för ett år
sedan, allt mer och mer tärd af lungsot. Mitt konstnäriska och mitt husliga
lif stå i nära förbindelse med hvarandra; förr än jag gifte mig, var jag ännu
icke konstnär, jag drömde blott om konsten — knapt gift for jag till Milano
och öfvergaf alla mina juridiska böcker, för att egna mig åt litteraturen elle^
rättare sagdt för att blifva novelldiktare. Min hela förtjenst består kanhända
deri, att jag blott ville vara novelldiktare och fader, ingenting annat. Jag
böljade med en temligen medelmåttig berättelse: uDue antoriu — derpå följde
annan, som icke var mycket bättre: mUn segreto" — så kom en roman,
hvilken efter min egen åsigt och också efter kritikens innefattade en varm
skildring af menniskohjertat: "Il romanzo d’un vedovo*; till densamma slöt
sig sedan *Frutti prohibiti*. Min första verkliga framgång var emellertid:
’Il tesoro di Donntna* (1873), hvarefter följde allt lyckligare och med allt
större säkerhet skrifna böcker: Fante di picche’), några korta noveller:
*i’na separazione di letto e di mensaM ’) etc., "Amore bendato" (1875), "Ca-
*) Dessa båda noveller äro pa ett synnerligen förtjenstfullt sätt öfversatta
till svenskan af kand. Hugo Hagelin i »XovcUrr» at" Edniondo de Amicis och
Salvatore Farina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
