Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
INTERMEZZO.
pelli biondi", "Dalla spuma del mare*, u Un t tratt no a i bagni di mare", "Oro
fi a sco st ou, "Mio figlio", mIl signor lo", "Fra le corde d’un contrabasso* y
"Amore ha cenfocchi". Alla dessa romaner öfversattes på flera språk ....
Förmodligen vill ni emellertid erfara något mera intimt om mig, och jag
känner mig förlägen, hur jag skall kunna tillfredsställa er önskan. Man kallar
mig en "björn", emedan jag gerna lefver för mig sjelf; det är sant, att jag^
är något melankolisk, men i sällskap med vänner (jag blott få sådana)
kan jag också skratta. Jag älskar barn, musik och sköna husgeråd; jag:
dyrkar det sköna i alla dess former utan att vara en sybarit. Snarare är
jag skygg, emedan jag skyr att förolämpa min nästa och icke tål, att man
förolämpar mig. Men äfven i detta afseende måste jag tillägga, att få
kanske bättre förstå att fördraga en oförrätt, som jag anser tillfogad utan afsigt att
förolämpa mig.
Om jag alltid, kanhända alltför mycket, forskar efter afsigten, så
ligger deruti en källa till lidanden, som borde undvikas. Dertill vill jag också
råda mina barn, af hvilka jag har fyra; ett från min hustrus första giftermål,,
som är mig mycket kärt, och tre egna, en gosse på 13 år, Agostino, och två flickor,,
Antoinetta och Laurina. Sedan deras mors död äro de alla i pension, och
jag är ensam. Men jag besöker dem ofta, och min innerligaste önskan är
att åter en gång hafva dem alla omkring mig. Hvad kan jag säga er mera ?
— Att jag är riddare af la Corona d*Italia, emedan en af mina forna lärare
i litteraturhistoria, Ferdinando Bosio, en gång var sekreterare hos minister
Coppino. Han lät mig, utan att jag visste något derom, "korsfastas" (nit
Jece crocifiggere), men icke derföre att man i ministeriet särskildt fäste något
afseende vid min litterära verksamhet. Det senare antagandet skulle vara
en alltför stor illusion och vore också att begära alltför mycket af ett
ministerium.
Andra officiela ärebetygelser höllo nyligen på att falla på min lott, då
jag på min fäderneö uppsattes som kandidat till den deputerade kammaren»
Jag fick 1064 röster, men det var icke tillräckligt. Då jag stannat hemma
hos mig, och hvarken skrifvit eller på annat sätt bemödat mig om att söka
blifva väld, kunde jag ansett dessa 1064 röster som en triumf, om jag hade
någon som helst politisk ärelystnad — men jag har ingen. Min enda åtrå
är: att få lefva i frid, under arbete för mina barn och för att tillfredsställa
mitt samvete, som icke lemnar mig någon ro, när jag är sysslolös. För
ögonblicket är jag — för att icke förtiga något för er — sedan några
månader . på krigsfot med mitt samvete. Men min arbetslust skall, hoppas jag,,
snart återkomma; jag har redan en plan i mitt hufvud, och jag vill utföra
den under sommarens lopp.
Man säger om mig, att jag är optimist, emedan jag nästan aldrig
skildrar usla karaktärer. — Detta är dock ett misstag; jag är snarare pessimist
än optimist, om icke optimist betyder: att hysa den öfvertygelsen att
menniskosjälen är en blandning af ondt och godt. Så genomforskar jag hjertat,,
_för att upptäcka det goda, men så snart jag märker en svaghet, döljer
jag den ingalunda. Hvad verkligen usla karaktärer beträffar, så synas de
mig icke så "konstnäriska" som de goda och ännu mindre än de svaga»
Derför undviker jag dem, och jag undviker dem också derför, att deras
sällskap pinar mig, och innan jag inför en person i en af mina noveller, måste
jag hela månader dag och natt lefvat tillsammans med densamma. Nu är
min bikt slut. Förra året gaf kommunalrådet i min födelseort Sorso mitt.
namn åt den gata, der min mors hus ligger. Inför denna kärleksfulla
handling är jag icke, jag vågar säga det, likgiltig, och jag meddelar eder detta
icke utan att på samma gång känna stolthet och blygsel. Det tyckes mig
ju, att jag icke förtjenar denna ära, och icke destomindre gör den mig glädje»
Sådan är menniskosjälen. Jag har nu sagt er litet och på samma gång för
mycket."
Författaren till ofvanstående rörande, fina och enkla sjelfbiografi
angreps kort efter nedskrifvandet af densamma af en svår sjukdom. Under ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
