- Project Runeberg -  Ny Svensk Tidskrift / 1885 /
144

(1880-1890) Author: Axel Nikolaus Lundström, Adolf Lindgren, Karl Reinhold Geijer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

144

ANTONIUS OCH KLEOPATRA. 144

och Kleopatra ropar, då hon ser sin kammarjungfru
nedfalla död:

Jag blir utskämd!

Hon möter först den lockige l) Antonius.

Han spörjer henne, slösar bort den kyss,

Som &r för mig en himmel. (Hagbergs öfvers.)

Shakspeares skapelse hade lika stort poetiskt värde, om
stoffet vore en ren dikt utan fäste i historien; detta värde
förringas å andra sidan icke deraf, att hon väsentligen har
ett historiskt underlag i Plutarchi biografi »Antonius*. Denna
Plutarchi skrift, hvilken till sin senare del onekligen är ett
af hans författareskaps alra bästa alster, innehåller icke
allenast en mera utförd utan ock en helt annan, en långt
fördelaktigare och, som vi älska att tro, i det väsentliga
sannare bild af de båda personerna, än de,.vi finna hos andra
forntidens författare 2). Icke så som skulle Plutarchus förtiga
det klandervärda i Antonii och Kleopatras karakter och
handlingssätt — åtminstone icke i den förres — eller på
dem lägga annan måttstock än den stränga sedelagens, men
han har tecknat personerna med sann medkänsla för det allmänt
menskliga i deras öde och med öppet sinne för deras bättre
och älskvärda sidor.

Han tecknar visserligen i bjerta färger de drag, hvilka
stämpla Antonius såsom en karakterslös och samvetslös
vildhjerna. Men han låter oss ock veta, hvad vi af de andra
källorna ej ens kunna ana, att Antonius var en rikt begåfvad och
tjusande personlighet, en käck krigare och en utmärkt
fältherre 3), samt under många år triumviratets och romerska
rikets mäktigaste man, ja, att denne »förfärlige vällusting»4) i
sina bästa stunder röjde en högsinthet och en hjertats storhet,
som vann honom allas hjertan och bevarade åt honom deras
hängifvenhet, äfven sedan han längesedan förverkat den. Sådana

1) Antonii byst i braccio nuovo af Vatikanen visar cn manligt skön gestalt
med storslagna anletsdrag och rika lockar; jfr Plut. Ant. 4.

2) Plutarchus är öfver ett sekel äldre än den visserligen som pragmatiskt
politisk historieskrifvare mera betydande Dio Cassius. Bida hafva kunnat
begagna sig af latinska källor; enligt all sannolikhet hafva dessa varit af
öfverva-gande inflytelse på Dio Cassius. Om Plutarchi källor, se p. 147. 1).

3) Jfr den antitetiskt afvägda karakteristiken hos Dio LI. 15.

4) Schlosser.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 19 14:09:53 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nysvtidskr/1885/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free