Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
ANTONIUS OCH KLEOPATRA. 146
seende*). Hvad Kleopatra sjelf beträffar, har Plutarchus
först och främst borttagit eller fördolt de svåraste fläckarne
på hennes karakter — slägtmorden och hennes trolöshet
mot Antonius sjelf; han tillägger henne icke heller, såsom
de öfrige författarne (Dio LI. 9. 6. 15. 4), den dåraktiga
förhoppningen att vid Antonii sida frän Kapitolium beherrska
hela den romerska verlden. Plutarchi Kleopatra är, liksom
Shakspeares, klok nog till att inse, att hon med eller utan
Antonius är förlorad, så snart hon kommer till Rom, och
hela hennes sträfvan går ut på att qvarhålla Antonius i
Orienten. För öfrigt bestämmes onekligen hos Plutarchus,
i motsats till Shakspeares framställning, Kleopatras hela
förhållande till Antonius af politik långt mera än af böjelse.,
ehuru denna senares tillvaro icke heller förnekas. Men
biografen framhåller också de i hennes hela ställning liggande
orsaker, som förklara och i viss mening ursäkta hennes
beteende. Hon var icke en konungs hustru utan sjelf regerande
drottning, hvilken, hotad eller anfallen af den ene romerske
imperatorn efter den andre, icke egde något annat medel
att skydda sig och sina barns rike än sitt snille och sina
personliga behag. Af dessa vapen betjenade hon sig
visserligen på ett sätt som hvarken gör heder åt hennes
ärlighet eller hennes ärbarhet, men om samtid och efterverld i
henne föraktat hetären *), har den på samma gång beundrat
hennes mod och hennes trohet mot sitt land och sin frej-
1) Det som Plutarchus i början af 2$:te kapitlet säger om Kleopatras
inflytande på Antonius, syftar enligt berättelsens sammanhang snarare på hans
offentliga personlighet an på hans enskilda lefnadssätt, hvilket svårligen var så vildt
utsväfvande efter förbindelsen med Kleopatra som förut; jfr kap. 24. Deremot
hade väl en fåfäng beundran för Kleopatra såsom mästarinna i allt, hvad till ett
yppigt och förenadt lif hörde, sin icke ringa del i den plutarchiske Antonii trohet
mot drottningen; i denna del kan Shakspeare sägas ha framställt älskaren i en
renare dager.
2) »Regina meretrix» heter Kleopatra ej blott hos Propertius utan ock hos
Plinius major, ett uttryck som val synts dem tillräckligt motiveradt af hennes
förbindelser med Julius Cæsar, Cn. Pompejus och Antonius (»tredubbla sköka»
Shakspeare). För öfrigt har den på berättelser om höga personers utsväfningar rika antika
litteraturen intet förklenligt att förtälja om Kleopatra. Hon fir i detta hänseende icke
blott icke jemföras med en Messalina utan torde ock, om alla omständigheter tagas
i öfvervägande, stå renare inför historien än vissa regerande drottningar i
nyare tider, t. ex. Catharina II och till och med Maria Stuart. Endast Propertius
framkastar en grof beskyllning mot henne, III. 11. 30. Jfr Dio LI. 15. 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
