Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTONIUS OCH KLEOPATRA.
149
den parthiska hären stod i farlig ställning vid Mesopotamiens gräns — för
att derifrån intränga i Syrien, han lät sig af henne föras bort till Alexandria
och der under nöjen och tidsfördrif, som kunde anstå en ledig skolpojke,
förspillde den, som Antiphon säger, dyrbaraste af alla tillgångar — tiden.
Det lefnadssätt, de tillsammans förde, kallade de »deoefterlikneligas»: hvarje
dag hade de för hvarandra gästabud med ett otroligt öfverdåd i slöseri.–
Cap. 29. Kleopatra indelade konsten att smickra icke, som Plato *), i
fyra utan i många slag och skänkte Antonius både vid allvarliga
sysselsättningar och i lek alltjemt någon ny gjutning och något nytt behag, och ledde
honom som ett barn, utan att lemna honom fri natt eller dag. Hon spelade
tärning med honom, drack med honom, jagade med honom och ströfvade
i slafvinnedrägU omkring med honom i staden på nattliga upptåg, när han
ställde sig vid folks dörrar och fönsterluckor och dref gäck med dem, som
voro innanför, vid hvilka äfventyr han alltid fick uppbära glåpord och ofta
stryk. — Alexandrinarne funno emellertid nöje i hans narraktigheter, — sägande
med belåtenhet, att Antonius vände den tragiska masken mot Romarne men
den komiska mot dem. Att berätta alla deras upptåg, blefve för mycket
snack; men då han en gång i Kleopatras närvaro fiskade med otur och
blef förargad, lät han några fiskare dyka ned och hemligen fästa på kroken
en af de förut fångade fiskarne; och det undgick icke drottningen, att han
två, tre gånger drog upp sådana. Hon låtsade sig beundra hans skicklighet
och berättade derom för sina vänner under uppmaning att komma och se
på följande dagen. Då nu många gått ut med i fiskarebåtarne och Antonius
kastat ut sitt metref, lät hon en af sitt folk dyka ned och på kroken spetsa
en pontisk saltfisk. Antonius trodde, att det nappade, och drog upp — och
«Ua skrattade, men Kleopatra sade: Imperator, lemna metspöt at oss, kungar
i Canopus och Pharus. Din fångst är städer och kungariken och verldsdelar.
Från dessa nöjen bortkallades för den gången Antonius
af underrättelsen, att hans hustru Fulvia och hans bror L.
Antonius blifvit i öppet krig af Cæsar förjagade från Italien.
Med svårighet, säger Plutarchus, morgnade han sig efter
ruset och afseglade med en mäktig flotta till Italien, men,
då under tiden Fulvia aflidit, åstadkommo gemensamma
vänner en förlikning mellan de två medtäflarne, hvilken
skulle beseglas genom giftermål mellan Antonius och Ca>
sars halfsyster Octavia, nyss enka efter en Marcellus. Om
denna icke blott af skönhet utan ock af dygd och förstånd
utmärkta qvinna hoppades man, att hon mellan vesterns och
österns herrar skulle blifva ett »endrägtens och välfärdens*
band2): att hon icke blef det, var otvifvelaktigt Antonii och
1) I Gorgias.
2) Plutarchus skänker både Caesar och Octavia allt erkännande. Af de
an-•dre författarne är det blott den kritiske Tacitus, som antyder något annat, di han
Ann. Iio låter Cxsars (Augusti) klandrare säga: Antonium illcctum sorörismatri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
