Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTONIUS OCH KLEOPATRA. 164
Kleopatras skuld (jfr Plut. 35). Emellertid gick Antonius
in på förslaget, efter Fulvias död, »räknande sig för enkling,
emedan han visserligen icke förnekade sin förbindelse med
Kleopatra, men icke erkände den såsom äktenskap, utan i
denna enda punkt ännu var herre öfver sin kärlek till
Egyptiskan». Efter en kort samregering med Cæsar i Italien
uppslog han med Octavia sitt residens i Athen och lefde der
stilla under ett par år, under det hans generaler förde
lyckliga krig mot Partherna och gjorde Antonii namn berömdt
i det inre af Asien. Men då Antonius, som det säges,
afundsjuk på sina underordnade sjelf ville plocka de parthiske
lagrarne och för detta ändamål kommit till Syrien, vaknade
den svagt söfda kärleken till Kleopatra åter och »den vilde
fålen i själsspannet, enligt Platos lära, sparkade från sig alla
dygdens och klokhetens band»1). Kleopatra efterskickades;
hon fick en betydlig tillökning i sitt rike, och hennes
tvillingar Alexander och Kleopatra, äfven Helios och Selene
kallade, erkändes högtidligt för Antonii barn, i det han
förmätet jämförde sig med sin »stamfar Herkules» (jfr Plut.
kap. 4), som »i alla land lemnat efter sig frön och
begynnelser till nya hjelteslägter». Nu företog han verkligen sitt
parthiska fälttåg, men på en ogynsam årstid, för att få
tillbringa vintren hos sin älskade i Alexandria. Fälttåget
misslyckades på samma sätt som Crassi och Juliani till samma
trakter. Hären sammansmälte genom hunger och sjukdomar
på ett förfärligt sätt och Antonius vann ingen annan ära, än
den att, när det var för sent, ha visat ömhet mot sina
krigare och ärligt delat deras försakelser. Men när han på
återtåget hunnit till Armenien, lemnade han sin här och
skyndade i ilmarscher till Medelhafvets stränder, der han i
en liten by mellan Berytus och Sidon stämt möte med
Kleopatra och nu med största otålighet inväntade henne (Plut. 51).
Emellertid hade Octavia vid underrättelsen om krigets
monio subdolae affi nita tis poenas mortc dedissc. Det som Plutarchus låter
Kleopatras fala smickrare yttra om Octavia, förtjenar naturligtvis intet afseende, såsom
vore det författarens egen mening. — Cæsars förnäma och höga personlighet hos
Shakspeare är blott en stegring af den bild, Plutarchus tecknar för oss. Dio gör
honom mera falsk och trolös.
1) Plut. med hänsyftning pi Platos Phaedrus kap. 26 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
