Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
Denne Relling gjorde intrycket af att vara den personligt mest
betydande af hela sällskapet, och hans pessimistiska repliker
gjorde därför ett så mycket hemskare, mera etsande intryck.
Hr Thegerströms grosshandlare var en genomslipad,
gammal slug skälm — en vällusting, som ännu på gamla dagar
nervöst jäktar efter njutningar. Han var icke den fete
goddagspilt, den belåtne brukspatronstyp, som kanske också kunnat passa
in i Ibsens konturteckning, utan raka motsatsen — en gammal
tärd man, som säger sant, då han klagar öfver sin ensamhet:
»En ensom månd ler ikke så let». — Såsom vanligt hos denne
mästare i den sceniska tekniken var hr Thegerströms spel rikt
på detaljfinesser, värda att framhållas såsom studiemönster för
unga skådespelare. Hans sätt t. ex. att för karaktäristik af
personligheten göra sig Werles svagsynthet till godo var genialiskt.
Hans sätt att hålla den darrande handen för ögonen, hans
nervösa minspel, hans sysslande med lampskärmen under samtalet
med Gregers i första akten — dessa minutiöst genomarbetade
detaljer vore värda att skrifva en afhandling i scenisk teknik om.
Men då därför här alls icke är platsen, så — tillägger jag
endast en kompliment åt hr Brolin, som målat den ypperliga
originella dekorationen till fotografiatelieren. Kanske hade dock
denna ej bort fullt så tydligt röja ägarens fattigdom, liksom
tvärtom grosshandlarens arbetsrum i första scenen var väl elegant,
stötte för mycket på parisisk salong, för litet måhända på norskt
krämarrum.
5—e.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
